Min klocka har stannat.
Under dina ögonlock fladdrar drömmarna förbi,
inuti är du fjäderlätt och vit.
Och utan ett ljud-mitt hjärta i din hand-har jag tappat bort mitt språk, det fastnar i ditt hår.
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
Jag kan inte ens stå när du inte ser på,
och färglös som en tår blir jag utan dina andetag.
Tack, Kent.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar