11 maj 2009

Love is my drug is my heroin

Kan du bli våldsam? Kan du bli så våldsam att du försöker döda någon? Är vi alla i grunden mördare som enbart socialiserats till att acceptera spelregler som innebär att vi inte dödar varandra, inte lika lätt som vår natur skulle vilja, i alla fall?

BBCs program Horizon har ägnat ett avsnitt åt just detta.

Även om de drar slutsatsen att alla människor är kapabla till mycket våldsamma handlingar så är det en del av hjärnan, den prefrontala hjärnbarken, som ser till att man inte agerar ut dem. Hos barn är denna del av hjärnan ännu inte fullt utvecklad, det sker någon gång vid 3-5 års ålder - mycket tack vare social träning. Då anpassar sig hjärnans neuroner till att koppla aktion/reaktion inte till våld utan till andra sätt att lösa situationen. När man väl lärt sig det blir det också det automatiska beteendet. Den prefrontala hjärnbarken är mycket större hos människor än hos andra däggdjur, nästan 30 procent av den totala barken, och när den fungerar som den ska fungerar människan som hon ska, som en rationell, planerande, socialt accepterad del i ett samhälle.

Det är en slutsats som lugnar min själ. Att tvingas tro att det är normalt att skjuta någon i ryggen, att knivskära någon 14 gånger, att kidnappa ett barn som man sedan stryper gör mig förbannad! Normaliteten inträffar heller inte då man, efter fullgjort dåd, ångrar sig. Det blir inte mänskligt då. Det är fortfarande omänskligt att döda en annan människa, även om man känner skuld för det. Mina påståenden kräver en tro på att mänsklighet är en kombination av kultur, sociala sammanhang, biologi och kemi och inte en enda orsak, en enda grund.

Här har jag och den svenska rättsstaten skild syn på vad som är mänskligt, och därför vad som är friskt, så det känns bra att veta att det enligt neuroforskarna är någon form av fysisk skada på den prefrontala hjärnbarken som allra oftast orsakar våldsamt beteende, och inte en tillfällig brist på moral.

Inga kommentarer:

Bloggarkiv