There is a light that never goes out

Du står där, i godan ro, och väntar på att det ska bli grön gubbe. Kanske har du tryckt på knappen, men vet du då att du egentligen bett till gud? Jo, serru, för firman som gjort alla dessa övergångsställe-lådor drivs av kristet troende, de allra flesta om inte alla som jobbar där är kristna, och designen är tänkt att visa att gud, där uppe, är den som du ska vända dig till.

Läs här:
DN eller företagets egen hemsida.

Nyheten i sig är gammal, minst ett år. Men jag kom att tänka på den när jag skulle gå över gatan i Lilleström, utanför Oslo, för det är alltså inte bara i Sverige vi har denna modell av tryckknappar. Jag blir varken berörd eller upprörd, däremot rätt road av tanken på personalen på detta lilla företag i Tibro, som med stort allvar producerar dessa lådor, skeppar iväg dom och hoppas att det ska föra människorna närmare den gud dom tror på. Vad gör dom mer, tror du? Ger dom upp sin plats i kön till någon som har svårt att gå, eller som har barn med sig? Tar dom med sig en hemlös hem, ger personen mat och någonstans att sova? Besöker dom äldreboenden för att tillbringa tid med dom ensamma, som inte personalen har tid med längre? Eller är det så att dom bestämt sig för att det här räcker? Om bara alla som ska gå över gatan i Lilleström trycker på den här knappen så når vi snart frälsningen?

Skillnaden mellan naiv, godtrogen och förljugen är ibland enklare att identifiera än jag önskar.