Min studietid i USA ägnades i stort åt att åka med andra. Bussar, taxi, kompisar och en och annan saferide. Riktigt förvånad blev jag första gången min kompis gjorde en högersväng mot rött, tills jag förstod att det är tillåtet i vissa korsningar i USA, och att väjningsplikten då tar över. Right on red, står det på skylten i dom korsningarna.
Om jag inte åkte med andra cyklade jag. Kansas är platt som den präriestat det är, men campus för University of Kansas i Lawrence ligger på den enda kulle man kan se på flera mils håll, mount Oread. Skulle man mellan stan och min lägenhet kunde man åka upp och ner för berget, eller runt. Massachusetts street till 17th, via Sunnyside, förbi Allen Field House och in på gården på west 15th street.
Min nostalgiska transportfokuserade återblick beror på att jag läst att forskare vid University of Kansas studerat hur förare beter sig om om dom har andra saker för sig än att köra.
Det är farligt att köra, föraren måste kunna reagera snabbt och uppmärksamma problem hela tiden under körningen. Men när man kört ett tag är man mindre uppmärksam, och reagerar långsammare, enligt forskarna på grund av att hjärnan slutar anstränga sig. Men genom att aktivera den, till exempel genom att prata i telefon eller lyssna på radion, så ökas möjligheten att föraren kan agera nog snabbt och vara nog uppmärksam.
Så samtidigt som det är farligt att avleda sin uppmärksamhet genom att tex tala i telefon så är det farligt att bli för van med bilkörningen, så van att hjärnan blir lat.
Saferide någon?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar