Konstiga grejer på nätet

Alltså, ibland blir jag förvånad över hur många konstiga saker som finns på nätet. Det här är ju bara kreativ terapi för mig, men för många verkar det viktigt med en nätnärvaro. Väljer man då det framför det verkliga livet?
Kan ju finnas fördelar med det förstås. Alltid online, alltid med, alltid en faktor i sin "verklighet". Presenter kan vara virtuella, kontakter anonyma, valfriheten total. Men det är ju just att man inte alltid får välja som gör livet i real-tid så spännande. Du styr inte allt, det är inte sim.are du har runt dig. En del kommer att vilja nå dig, andra skiter i dig, och en del gör dig illa, men du styr inte över dom, och ingen styr över dig. Du kan tro det, men tänk efter så inser du att valet är ditt. Jag lovar.

Jakob Hellman

behöver man säga mer?

School´s out for the summer

Om du fick önska dig en ny kunskap, vad skulle du välja? Något att tjäna pengar på eller något att bli glad av? Något att stajla med eller något som kan förändra livet för någon annan?
Om du fick leva om ditt liv, vad skulle du vilja göra om igen? Den grej du vet att du behöver ha med i ditt liv för att kunna bli lycklig? Din familj? Dina vänner? En chans, ett ögonblick, en sekund när allt vände?
Nu är det ju som tur är sommar, så du slipper tänka överhuvudtaget. Ta en strawberry marguerita och slappna av. Snart nog ska du in i hjulet igen, nykter och trist.
Salud!

Sjung för mig

Allsång på skansen i all ära, men den allra bästa effekten får man när man sjunger själv. Denna slutsats kan man dra av följande historia:

Min kompis gick i gymnasiet med en känd (ganska kort) skådis i reklamfilmer för en matbutikskedja (inte den kooperativa). På den tiden var han lagom omtalad för att vara en "player", vet inte vad han har för rykte idag... Så en kväll, på en lokal marknad där hon och han hängde med sina gäng (oj vad det lät Grease...) bröt han sig loss och kom över. Så började han sjunga... "Did you happen to see the most beautiful girl in the wooooorld". Jorå, full volym, alla tittade och min kompis visste väl inte riktigt vad hon skulle göra. Till slut slutade han i alla fall, och det blev rätt pinsamt, för hon log liksom inte ens. Bara stirrade lite likgiltigt. (Kanske för att hon för tillfället var mest sugen på hans polare...) Men till slut så fick han i alla fall en dejt av det, vilket han aldrig hade fått annars. En belöning för sitt hårda arbete, typ.

Se det som ett tips.

Hälsovarning

Jag vill på detta sätt varna alla från att krossa parfymflaskor i sina hem, allra helst i sovrummet. Lyckades med detta konststycke och håller nu på att leta efter evakueringsbostad. Snart blir det väl att sova i bilen! Ska du absolut ha sönder en flaska och spilla ut 75 ml parfym, gör det inte i sovrummet, i alla fall inte om du vill kunna bo där inom en tre-års period! Det känns i alla fall som det är så lång tid det kommer att ta innan doften är väck.

Och det borde finnas någon slags "topplista" över vilka sorter som är vidrigast. Är det musksorterna eller dom blommiga? Nu ska jag väl inte slå sönder en till flaska bara för att kunna jämföra, så det blir en obesvarad fråga.

Idoler

När jag var 10 skrev jag till Björn Skifs. Som svar fick jag ett maskinskrivet brev och hans foto med autograf. Jag har det fortfarande. Då, och flera år till, hade jag fotot i en ram på väggen. Nu för tiden ligger Björn i en låda i källarförrådet, men när jag snubblar över det är det känslan jag minns. Hur härligt det var att kunna beundra någon, helt okritiskt. Nu är det svårt, näe, omöjligt. Jag vet att folk sällan är vad dom utger sig för att vara. Att väldigt få är värda att beundra. Uppskatta-visst, men inte beundra. Och då är det bra att ha en man i en låda i källaren, som kan få mig att minnas hur det var.

14 år

Man kan se det på olika sätt.

Till exempel:
Det finns i alla män en våldtäktsman. Hos vissa saknas spärrarna, men alla har kapaciteten.

Eller:
Vissa människor är sjuka/onda och vet inte vad dom gör.

Eller:
Man kan välja att göra ont eller gott. Gör man ont bör man straffas.

Eller:
Om du för en enda sekund försöker inbilla dig att världen inte är full av skit och att det inte är oskyldiga som drabbas hela tiden och att dom som skapar skiten får sina rättmätiga straff så kan du läsa rubriken igen. Det finns inget straff i världen som vore rättmätigt för vad han gjort och därför drabbas vi alla. Han var inte så ovanlig, förutom att han åkte fast då.

Mängden choklad är konstant

Läste en bok om att kvinnor faktiskt BEHÖVER choklad. Män kan vara likgiltiga eller ointresserade av kakaobönans produkt, istället får dom galna blickar och gåshud av en redig biff eller en rad revbensspjäll. Men kvinnor måste få choklad. En massa mineraler, bra proteiner och rätt sorts fett gör att det är en lika viktig beståndsdel i en kvinnas diet som H2O.

Jag vet inte om det stämmer. Choklad är gott, och ibland vill jag verkligen verkligen VERKLIGEN ha choklad. Jag kan säkert leva utan det, men varför? Så med en liten vetenskaplig teori i bagaget äter jag 78% med gott samvete.

Blomflugor är inte så himla vetenskapliga

Du vet hur en hund som hoppar på dig innanför ytterdörren viftas bort av den misslyckade hussen/matten med "den vill bara hälsa?" Jag brukar säga samma sak till mina besökare som puffar och viftar sig om ansiktet när en blomfluga flyger förbi.

Jag vet inte vad man ska ha dom till, eller ens vad dom gör. Men har dom har jag. Lite som biologiska husockupanter, 25000 av dom. Näe, ok då, mer som 25. Jag har nästan börjat ge dom namn. Men så reagerar jag instinktivt när en susar förbi för nära och så är dom bara 24. Tills nästa ägg kläcks. Jag tror att dom dras till utandningsluften för att dom gillar kol. Eller så vill dom hångla. Men det har dom inget för.

Kan man föda upp blomflugor och korsa dom så man får upp en liten stark stam av blomflugor som har dom egenskaper man vill? Kan dom vakta lägenheten när jag är borta? Låta bli mat jag vill behålla men äta sånt jag ändå skulle slänga? Surra mig till sömns på kvällen? Skulle jag kunna träna dom till att svara i telefon? (Måste dom inte bli större först? Vill jag det??)

Så istället för att föda upp blomflugor ignorerar jag dom och deras liv fortgår utan min medvetna inblandning, parallellt. Nåväl. Det kunde vara värre. Dom kunde vara hundar.

Någon äter mina jordgubbar

Man kunde ju tro att det var sniglar. Eller kanske fåglar. Men jag tror (vill tro) att det är en jordgubbstjyv som smiter omkring och smaskar på mina gubbar. Som han som snodde alla Qn. Gärna en lång och lite smal snubbe som smyger runt i yllebyxor i juli och kort trenchcoat med dubbelknut. Om det är så kan jag ta att dom försvinner innan jag hinner smaka en enda!

Annars är det ju så med odling att jag som glad amatör aldrig riktigt vet vad det blir av allt jag stoppar ner i jorden. Hur många böcker jag än läser så är det just det här fröet i just den här blomlådan som gäller, och ibland blir det en ordentlig succé, som fjolårets squash och ibland ett komplett misslyckande, som årets smultron. Fast där får jag väl skylla LITE på den torka som kom när jag var bortrest i juni och som tog död på en himla massa plantor.

Jag funderar på att bygga mig ett litet gömsle i backen, så att jag kan spionera på jordgubbsodlingen och se vem det är som är där och förser sig. Men å andra sidan, väl bekomme.