I´ve got a bright future in sales

Shoppa rätt är inte lätt. Det förstår jag när jag läser Äkta Vara, där bland annat Björn Bernhardson bloggar om sina äventyr i matträsket som en del på föreningens mycket hjälpsamma sajt.

I den här texten förklarar han hur det tog ett år, upprepade samtal och flera mejl innan hans lokala butik fattade att alla ostar inte kan ha samma ingredienser och vad som då hände. Spännande och verkligt inspirerande, jag kan knappt vänta tills jag kan rota igenom osthyllan på butiken uppe på backen och se hur det ser ut där.

Åkta varas sajt innehåller även information om E-nummer, en säsongsguide så man vet vad som är bra när, och flera bloggar, bland annat av Mats-Eric Nilsson som skrivit "Den hemlige kocken" och "Äkta vara".

Dancing, screaming, itching, sqealing, fever feeling, hot hot hot!!!

Capsaicin heter den del av chili som gör att det bränner på tungan. Den är också en effektiv smärtstillare, helt enkelt för att den gör nerverna upptagna med annat än att skicka smärtsignaler. I Sverige finns det i en kräm som bland annat används för patienter med bältros, men nu har ny forskning visat att den är effektiv i fler fall än så.

Det handlar i första hand om patienter med konstant och kraftig smärta, till exempel cancerpatienter som drabbas av nervsmärta på grund av behandling med cellgifter eller strålning, där den här typen av avledande behandling i 4 fall av 10 kan leda till att de upplever mindre smärta.

Nu är capsaicin en väldigt irriterande medicin, särskilt det nya plåstret som till skillnad från krämer är starkt koncentrerat, och många upplever så stor irritation att behandlingen måste avbrytas. Men i de fall det fungerar är det en avlastning från kronisk smärta som kanske inte kan fås på något annat sätt, eftersom vissa patienter har en pågående medicinering som inte går att kombinera med andra smärtstillande krämer.

(Z)ink to the bottom

Vi människor behöver en massa olika ämnen för att må bra. En hel del av dom kan vi inte skapa, utan måste få tillgång till på andra sätt. Oftast genom att vi äter eller dricker något som innehåller ämnet, och genom att kroppen sen bearbetar det så att ämnet får tillgång till våra system.

Men ju mer avancerad vår mat blir, ju mer förproducerad, behandlad och förfinad, ju svårare är det för kroppen att hantera. Vi kan stoppa i oss stora mängder mat, men i slutändan vara undernärda. En ny forskningsrapport visar att så många som två miljarder människor i världen har brist på ett sånt ämne som vi ska få i oss genom maten, zink.

Zink är en mineral som vi inte kan få tag på på nåt annat sätt, vi måste äta den, och den finns i biffkött, i skaldjur och i grönsaker , men där är den ofta så hårt bunden att kroppen inte klarar av att tillgodogöra sig den. Zink påverkar kroppens läkekraft, och kan dessutom påverka cellernas möjlighet att fungera optimalt.

However, studies have shown that zinc is essential to protecting against oxidative stress and helping DNA repair – meaning that in the face of zinc deficiency, the body's ability to repair genetic damage may be decreasing even as the amount of damage is going up.

Den nya studien visar dessutom att brist på zink, även bara en liten brist, inte bara ökar risken för prostatacancer, ett tidigare etablerat förhållande, utan även andra cancerformer som bröst-, hals- och luftvägscancer. Var tionde svensk har sannolikt brist på zink, men trots att riskerna är påtagliga att den bristen leder till hälsoproblem så finns det inget protokoll för att testa zink, inte ens hos äldre som på grund av bristande förmåga att ta upp zink i kombination med sämre diet ofta lider av konsekvenser av zinkbrist. I den gruppen har ofta varannan person zinkbrist.

Nu ska man inte heller stoppa i sig massvis med zink, det kan skapa problem med andra viktiga mineraler som järn och koppar, som vi också behöver och som kroppen får svårare att tillgodogöra sig om zinknivåerna är för höga. Upp till 40mg per dygn, och minst 8 mg per dygn för kvinnor och 11 mg för män, en låg nivå som, med en varierad kost, går att uppnå även utan en massa dyra vitaminpiller.

You've got all the sugar you'll ever need

Efter många år där socker fått skäll för att vara onyttigt är det oväntat med en positiv sockerrelaterad hälsonyhet.

Sockervadd kan användas för att laga trasiga nerver. Och det handlar inte om att äta sockervadd, utan om att bygga med det.

Forskare vid Purdue University har kommit fram till en metod där socker används för att bygga vad som nästan kan jämföras med små byggnadsställningar, som nerverna sedan kan klättra fram längs. Samma idé kan också användas för att återskapa blodkärl som skadats i trauma eller av sjukdom.

Metoden går ut på att man bygger upp sockertrådar, som alltså är oändligt små, som sedan täcks med en mjölksyra-liknande substans som inte är vattenlöslig. När allt stelnat kan man spola bort sockret och kvar finns ett nät av fina rör där nerverna hittar en massa yta och bra hål att fästa vid, vilket ökar deras tillväxttakt.

När nerverna växer snabbare minskar risken för permanenta muskelskador på grund av förtvining, vilket leder till snabbare återhämtning.

Till skillnad från de väldigt dyra och komplicerade lösningar jag tidigare skrivit om har denna metod fördelen att den inte kräver vare sig pengar eller avancerad utrustning eller råvara. Sockret är vanligt socker, och mjölksyran är inte heller dyr eller svår att framställa. Sött med en metod som kommer att gynna även sjuka i fattigare länder.