Man ska inte underskatta nyttan av att ha rätt skor på konsert. Att stå stadigt gör mig avslappnad, ger mig kontakt med takten i golvet. Tunna sulor leder rytmen in i ryggraden. Höga klackar skapar illusionen av att varje pukslag skulle kunna få mig att tappa balansen. Valet står dig fritt, men gör det med flit.
Jag har rockat loss till tre, väldigt olika, band på sista tiden. Fibes, Oh Fibes! som spelade en lördag på Aveny. Det var lite folk, vilket innebar fördelar och nackdelar. Nackdelen att bandet var lite loja - men helt okej. Fördelar att dansytan var stor, så skönt när det handlar om Fibes, och att man kunde hitta precis rätt plats för att få perfekt ljudbild. Takida, som fyllt sporthallen med beundrare, och som visade sig från sin mest arenarockande sida. Det var oerhört roligt att få se reaktionen hos publiken som ledde till reaktioner hos bandet som ledde till ännu en reaktion från publiken. Där satt jag på läktaren och log, kunde inte annat, åt dialogen av ljud, rörelser och känslor som flöt mellan scen och golv. Och så Perssons pack. Folkligt men inte så festligt. Kanske var jag överroad. Kanske hade jag för höga förväntningar.
Jag hade i alla fall bra skor.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar