You´re my valentine

Jag vet inte, men en del studier känns mer förutsägbara än andra.
Här har man jämfört mer än 150 studier om hur personer mår om dom är eller inte är i ett förhållande.

Jag har skrivit om det förut. Män mår bättre, kvinnor lika bra eller sämre, om dom är i par jämfört med att vara singel. Och om hur antalet vigslar ökar under ekonomiska samhällskriser.

I den nya texten drar man också slutsatser om skilsmässor. Det är ohälsosamt, rent av livsfarligt, och skribentens poäng är att det är i alla fall en fördel med singelskapet - man slipper hälsoriskerna skilsmässa för med sig. Å det är ju en poäng.

And I get lonely, but I ain´t that lonely yet

Vill du gärna vara för dig själv eller blir du ledsen och stressad av ensamhet? Jag trivs med att vara själv, men det är nog för att jag ibland inte är det. Jag kan välja. Det kan inte alla.

Att må dåligt av att vara ensam är faktiskt skadligt. Det skriver John Cacioppo i sin nya bok Loneliness. Cacioppo är neuroforskare, och har studerat vilken effekt upplevelsen av att vara ensam har på kroppen.

Han jämför till exempel att sitta ensam på en fredag kväll med att bränna sig på stekfett som sprätter, det får dig att agera - socialisera dig/dra undan handen. Det är inte någon stor skada. Men kontinuerlig, ofrivillig ensamhet är som en kronisk sjukdom, den leder till högre nivåer av stress, höjt blodtryck, till och med demens.

25 procent av den svenska befolkningen levde i ensamhushåll 2006, enligt SCB är det sannolikt fler idag. Det är den grupp som haft den sämsta ekonomiska tillväxten under det senaste decenniet, om man jämför med ensamstående med barn, sammanboende med barn och sammanboende utan barn. 60 procent av gruppen med sämst inkomster är ensamstående, vilket kan förklaras av att ungdomar är de som har sämst ekonomi, och de bor ofta ensamma.

Över julen kommer var femte amerikan och tre av fem engelsmän +55 år att vara ensamma, i Sverige är det också runt var femte person som firar jul ensam, och det är ungefär dubbelt så många män som kvinnor är ensamma över jul.

Vad ska man göra då, om man vantrivs med att vara själv? Ja, Cacioppo har ett tips:
help others through charity work, or cook for acquaintances. "When you're lonely you feel you could just eat other people," he says. "But the trick is to feed them."

You can´t call it cheatin cause she reminds me of you...

De senaste dagarna har flera webbsidor haft texter som otrohet. Mymlan skriver en personlig betraktelse, om valet mellan ensamhet, tvåsamhet och flersamhet, och varför man inte ska se otrohet som något banalt. 62 kommentarer visar att ämnet engagerar.

I The Guardian skriver Carole Jahme om trohet ur ett evolutionärt perspektiv. Att vara trogen är ett bevis på att människan utvecklats, vuxit psykologiskt från tidigare "versioner." Jahme menar att påstående om att människan fortfarande lever för att tillfredsställa driften att sprida sina gener genom att skapa så mycket avkomma som möjligt är frånsprunget av evolutionen.

Och för att kunna skilja löfteshållarna mot lögnarna kan du få hjälp av den nya forskningen kring hur hjärnan beter sig när man ger löften man tänker hålla, och inte hålla. Ja, det är lite Minority report över forskningen, och det kan vara halvbesvärligt att ha med en MRI-scanner till kyrkan, så kanske är det tillbaks till utgångspunkten som gäller? Lova inte saker du inte kan hålla.

Monsterkvinnan

På Stockholms stadsteater går nu föreställningen Monsterkabinettet. Författare är Malin Axelsson men den bygger på citat från en ruskig(?) samling kvinnor, från Medusa till Britney Spears, som alla delar ödet att ha fallit ur rollen som kvinna och blivit monster i berättelserna om deras liv.

I pjäsen citeras Virginia Woolf, en passage från A room of one´s own, en föreläsning hon höll 1928:
I thought how unpleasant it is to be locked out, and I thought how it is worse perhaps to be locked in.

Tanken är intressant. Vill jag hellre stå utanför än innanför? Är det värre att inte få komma in än att inte få komma ut? Vad är självständighet värt i uppoffring av gemenskap, samhörighet, tillhörighet? Jag har egentligen inga par i min omgivning som jag tycker har löst ekvationen, men vad jag tycker är ju oväsentligt. Själva ser dom säkert annorlunda på saken och jag ska inte vara ofin och recensera dom här, men för mig är det en svår nöt att knäcka.

Vad är det i paret som gör 1+1 till mer än 2? Om resultatet egentligen blir 1,7, hur kan det vara ett positivt resultat? Är det som när man kokar knäck? Ju längre det kokar ju mindre blir det kvar men ingredienserna blir bara hårdare och hårdare bundna till varandra. Eller är det som i många fall, att en eller båda raderar delar av sig själva för att passa ihop?

Jag undrar över andras val, begriper att dom gjort dom, men sitter själv kvar och balanserar på eggen, oförmögen att svinga mig ner på den ena eller andra sidan. Oförmögen att VILJA.

Talade med en man som berättade att han i sitt liv hade möjlighet att bli just ett par, att det fanns inte bara en utan två kvinnor som drömde om ett liv med honom. Men hans matematik gick inte ihop. Det var något i slutsumman som saknades. Så det är ju uppenbart inte en fråga om kvinnligt och manligt.

Är du hellre inlåst än utestängd?

Kris i ekonomin ökar äktenskapstycket

Caitlin Moran, skribent för The Times har skrivit om att det är den ekonomiska krisen som orsakat monogamilavinen bland Englands män. Varför ska man vara singel när man ändå inte har råd att njuta av det?
They might as well settle down and have kids now, given that no one's going to be going out, wearing nice clothes or taking expensive holidays to Buenos Aires for the next four years. Staying at home with two children under the age of 5, building Lego animals and eating leftover fish fingers is probably the most pleasurable option left.
Själv är jag skeptisk.