Nu ska jag sluta klaga på att jag blir äldre. Min 40-års noja har försvunnit - som ett skott! Ersatts med ett asgarv.
Women's enjoyment of sex in their 40s can also be chalked up at least partly to feminist advances, which have made us much less likely to settle for second best.
4 februari 2009
Efterlängtat!
Åh vad jag blir glad! Terry Gilliam ska kanske försöka göra klart "The Man Who Killed Don Quixote"
Läs artikeln här.
Jubel!
Jag såg dokumentären om försöket att göra filmen förra gången - "Lost in la mancha" - en oerhört underhållande och hjärtslitande sorglig dokumentär med insikt i inspelningen av filmen, som verkligen var olycksdrabbad:
(Gilliam) will hope that lightning does not strike twice — or, more specifically, that the set is not washed away in a flash flood, that the dialogue is not continually drowned out by Nato jets and that his leading man is not struck down with a prostate infection and a double hernia, all of which happened last time round.
Läs artikeln här.
Jubel!
Jag såg dokumentären om försöket att göra filmen förra gången - "Lost in la mancha" - en oerhört underhållande och hjärtslitande sorglig dokumentär med insikt i inspelningen av filmen, som verkligen var olycksdrabbad:
(Gilliam) will hope that lightning does not strike twice — or, more specifically, that the set is not washed away in a flash flood, that the dialogue is not continually drowned out by Nato jets and that his leading man is not struck down with a prostate infection and a double hernia, all of which happened last time round.
Kris i ekonomin ökar äktenskapstycket
Caitlin Moran, skribent för The Times har skrivit om att det är den ekonomiska krisen som orsakat monogamilavinen bland Englands män. Varför ska man vara singel när man ändå inte har råd att njuta av det?
They might as well settle down and have kids now, given that no one's going to be going out, wearing nice clothes or taking expensive holidays to Buenos Aires for the next four years. Staying at home with two children under the age of 5, building Lego animals and eating leftover fish fingers is probably the most pleasurable option left.
Själv är jag skeptisk.
They might as well settle down and have kids now, given that no one's going to be going out, wearing nice clothes or taking expensive holidays to Buenos Aires for the next four years. Staying at home with two children under the age of 5, building Lego animals and eating leftover fish fingers is probably the most pleasurable option left.
Själv är jag skeptisk.
En banjo, en banjo, mitt kungarike för en banjo
Steve Martin har gjort sig känd som komiker, först i Saturday Night Live, sen i filmer, pjäser och noveller. Men under hela sin tid har han odlat en hemlig kärlek: Den till banjon! Med skivan The Crow gör han skivdebut med låtar skrivna speciellt för banjo och med många kända gästartister.
Effekter av snökaos
BBC har undersökt varför snön satte stopp för allt tidigare i veckan. Faktiskt en rolig och lärorik artikel.
But this week has shown Britain as a whole is not geared up to cope with this level of snow. Local councils spent £138m last year on clearing snow and ice. The Highways Agency spends another £30m on average. But Finland, which has a similar sized road network to the UK, spends more than £400m.
I en osannolikt tråkig artikel från The Guardian gör man kopplingen mellan TV-tittande och snökaos. Nyhetskanalerna i Storbritannien slog rekord, och vanliga TV-program noterade sina högsta siffror på länge.
Själv väntar jag på den oundvikliga babyboomen som kommer om 9 månader.
But this week has shown Britain as a whole is not geared up to cope with this level of snow. Local councils spent £138m last year on clearing snow and ice. The Highways Agency spends another £30m on average. But Finland, which has a similar sized road network to the UK, spends more than £400m.
I en osannolikt tråkig artikel från The Guardian gör man kopplingen mellan TV-tittande och snökaos. Nyhetskanalerna i Storbritannien slog rekord, och vanliga TV-program noterade sina högsta siffror på länge.
Själv väntar jag på den oundvikliga babyboomen som kommer om 9 månader.
Siffror ljuger inte - eller?
Sanning, lögn och statistik - det är inte alltid så att siffror talar sanning. Det har två britter skrivit om i sin bok The numbers game. Där tar dom också upp problemet med hur media och medborgare hanterar och analyserar statistik.
Most of us, Mr. Blastland and Mr. Dilnot observe, expect numbers to do too much. We like their precision and want to believe that statistics can tell us all we need to know about the world. But precision comes at a price: before you can count something, you have to define what it is you’re counting, and often that’s not as simple as it sounds.
Most of us, Mr. Blastland and Mr. Dilnot observe, expect numbers to do too much. We like their precision and want to believe that statistics can tell us all we need to know about the world. But precision comes at a price: before you can count something, you have to define what it is you’re counting, and often that’s not as simple as it sounds.
4-årig flicka dog i tvättmaskin
LA-Times har en osannolikt hemsk historia om en 4-årig flicka som klättrade in i en tvättmaskin och avled. Läs den här.
Her mother told investigators the girl’s 15-month-old brother managed to start the machine, and it was several minutes before she realized what had happened.
Och bara för att göra detta inlägg ännu värre:
"Teenage girl dies in sledge crash"
Her mother told investigators the girl’s 15-month-old brother managed to start the machine, and it was several minutes before she realized what had happened.
Och bara för att göra detta inlägg ännu värre:
"Teenage girl dies in sledge crash"
3 februari 2009
Vulkanutbrott
Det mullrar under jorden. I Alaska och i Japan vaknar vulkanerna.
Här kan du se webbkamerabilder från utbrottet i Japan, vid Asama. Rätt läckert.
I Alaska håller Redoubt alla i spänning, där har inget hänt ännu. De senaste bilderna kan du se här.
Nasas bilder är också rätt läckra, här hittar du dessutom händelser från hela världen.
Här kan du se webbkamerabilder från utbrottet i Japan, vid Asama. Rätt läckert.
I Alaska håller Redoubt alla i spänning, där har inget hänt ännu. De senaste bilderna kan du se här.
Nasas bilder är också rätt läckra, här hittar du dessutom händelser från hela världen.
Så står man där, igen.
Så står man där, med skägget i brevlådan. Som en idiot. På svag is.
Återigen, litat på folk.
Återigen, åkt på en blåsning.
Som en pappskalle. Med en påse full med nötter.
Skönt att veta att nästa gång, då gör jag om det.
Som en blomfluga som vägrar lära sig veta hut.
Återigen, litat på folk.
Återigen, åkt på en blåsning.
Som en pappskalle. Med en påse full med nötter.
Skönt att veta att nästa gång, då gör jag om det.
Som en blomfluga som vägrar lära sig veta hut.
konstig dag idag
Ibland vaknar jag och tänker: den här dagen kommer att bli jobbig/lång/tråkig eller vad det nu är för trist jag förväntar mig av den, och helt plötsligt är det kväll och jag inser att dagen långt ifrån har blivit fel, snarare är det en riktigt bra dag som nu tar slut.
Idag var precis så.
Jag vaknade för tidigt, dvs innan klockan ringde och innan jag behövde, kunde inte somna om. Frös lite och ville inte upp från min sköna, varma säng. Men, taxin skulle komma, tåget skulle gå och det var bara att bita ihop.
Väntade mig trafikstockning genom stan, var ju ändå sen "rush hour" vilket inte innebär särskilt mycket i min stad, men ändå. Men taxin seglade genom filerna, ständiga grönljus mötte oss i korsningarna, och rullade in på tågstationen med precis lagom marginal för att jag skulle kunna plocka ut biljetten och kliva på tåget.
Resan var normal, sov lite, jobbade lite, på det stora hela varken till eller från, så jag anade inte att dagen skulle bli bra. Men framme på centralen log poliserna, på hotellet var receptionisten serviceinriktad på ett härligt sätt, folk på stan bad om ursäkt, log och trippade förbi, på lunchstället var det ingen hejd på hur mycket dom kunde fixa och ordna med min mat, på kontoret sa alla att jag såg ut att må bra och visst var jag himla fin idag och visst såg jag pigg ut, och mötet gick bra och vi var kloka och klara i tid.
Och nu sitter jag på tåget hem och väntar på... att dagen ska ta slut? Att det ska vända? Att vi ska köra fast i snön och bli sittande i ett kallt tåg i timmar? Rimligtvis ska inte det här härliga hålla i sig. Men kanske räcker det till midnatt. Då kan världen få bli en pumpa igen.
Idag var precis så.
Jag vaknade för tidigt, dvs innan klockan ringde och innan jag behövde, kunde inte somna om. Frös lite och ville inte upp från min sköna, varma säng. Men, taxin skulle komma, tåget skulle gå och det var bara att bita ihop.
Väntade mig trafikstockning genom stan, var ju ändå sen "rush hour" vilket inte innebär särskilt mycket i min stad, men ändå. Men taxin seglade genom filerna, ständiga grönljus mötte oss i korsningarna, och rullade in på tågstationen med precis lagom marginal för att jag skulle kunna plocka ut biljetten och kliva på tåget.
Resan var normal, sov lite, jobbade lite, på det stora hela varken till eller från, så jag anade inte att dagen skulle bli bra. Men framme på centralen log poliserna, på hotellet var receptionisten serviceinriktad på ett härligt sätt, folk på stan bad om ursäkt, log och trippade förbi, på lunchstället var det ingen hejd på hur mycket dom kunde fixa och ordna med min mat, på kontoret sa alla att jag såg ut att må bra och visst var jag himla fin idag och visst såg jag pigg ut, och mötet gick bra och vi var kloka och klara i tid.
Och nu sitter jag på tåget hem och väntar på... att dagen ska ta slut? Att det ska vända? Att vi ska köra fast i snön och bli sittande i ett kallt tåg i timmar? Rimligtvis ska inte det här härliga hålla i sig. Men kanske räcker det till midnatt. Då kan världen få bli en pumpa igen.
Stockholm i snö
Bloggar från tåget (vilken grej, tänk om Fogg gjort det under sina 80 dagar!) och åker nu in i Stockholm. Det är vitt här! Snö på hustak, biltak, till och med på backen! Folk har mössor, skyfflar snö, det ser ut som hemma! Vägarna är bara, trafiken har gjort sitt till för att genom friktion smälta kristallerna, men fottrafiken har haft det kämpigare. Ska strax halka iväg på möte, ser fram emot att få nytta av mina norrländska greppsulor och äntligen se mer målmedveten ut än stockholmarna.
2 februari 2009
Jag fick brevet, Jesus, och kommer så fort jag kan
Flyttkort, kärleksbrev, räkningar, kravbrev, vykort, prenumerationer, reklam, kataloger, årsbesked, paketavier, hemliga papper och biljetter. Allt detta har trillat ner i mitt brevinkast den senaste månaden. Förutom vykorten har ingen utom avsändaren och jag kunnat läsa innehållet. Så är det inte med alla brev.
Kampanjen Brev som brev tar strid för att även digitala brev ska få samma skydd som fysiska. Visst är det så att e-post alltid varit som vykort, öppna att läsa för alla längs vägen, men nu hotas även i kuvert skyddad korrespondens, dvs krypterad digital kommunikation. Du kan inte längre kommunicera digitalt utan att bli avlyssnad. Min konversation är nog så tråkig att det är en arbetsskada att behöva läsa den som utomstående, men som princip kan jag hålla med: Håll dig utanför mina kuvert!
Jag har alltid uppskattat brevet som form. Att sätta ihop rätt kuvert med rätt papper, rätt penna med rätt ord, rätt meningar med rätt budskap har roat och utmanat mig, kanske det närmaste konst jag - obegåvad och alltför talanglös - kan komma. Jag sparar all korrespondens av personlig natur, har kvar brev sen jag var 8 år, vykort jag fick som tre-åring och en hel drös brev från tonårens brevvänner. Att titta igenom dem är att djupdyka i nostalgi och oerhört roligt. Om någon annan hade läst vad vi skrev till varandra, långa, tätt fyllda ark med hjärtats innersta hemligheter... det hade blivit smutsigt, nästan plågsamt.
Farbror Torsten har lösningen för dig som ogillar att formulera sig själv men som ändå vill skriva ett kärleksbrev. Eftersom man verkar ana att lösningen kan orsaka vissa slitningar har man en brasklapp: Farbror Torstens Hemsida frånsäger sig precis allt ansvar för eventuella följder som kan uppkomma efter att denna brevgenerator har använts.
Här är brevet jag skickade:
Till... mig själv naturligtvis!
Ur arkivet om brev till Idoler
Kampanjen Brev som brev tar strid för att även digitala brev ska få samma skydd som fysiska. Visst är det så att e-post alltid varit som vykort, öppna att läsa för alla längs vägen, men nu hotas även i kuvert skyddad korrespondens, dvs krypterad digital kommunikation. Du kan inte längre kommunicera digitalt utan att bli avlyssnad. Min konversation är nog så tråkig att det är en arbetsskada att behöva läsa den som utomstående, men som princip kan jag hålla med: Håll dig utanför mina kuvert!
Jag har alltid uppskattat brevet som form. Att sätta ihop rätt kuvert med rätt papper, rätt penna med rätt ord, rätt meningar med rätt budskap har roat och utmanat mig, kanske det närmaste konst jag - obegåvad och alltför talanglös - kan komma. Jag sparar all korrespondens av personlig natur, har kvar brev sen jag var 8 år, vykort jag fick som tre-åring och en hel drös brev från tonårens brevvänner. Att titta igenom dem är att djupdyka i nostalgi och oerhört roligt. Om någon annan hade läst vad vi skrev till varandra, långa, tätt fyllda ark med hjärtats innersta hemligheter... det hade blivit smutsigt, nästan plågsamt.
Farbror Torsten har lösningen för dig som ogillar att formulera sig själv men som ändå vill skriva ett kärleksbrev. Eftersom man verkar ana att lösningen kan orsaka vissa slitningar har man en brasklapp: Farbror Torstens Hemsida frånsäger sig precis allt ansvar för eventuella följder som kan uppkomma efter att denna brevgenerator har använts.
Här är brevet jag skickade:
Lyssna nu!
Det är en sak du måste få in i skallen. Det är nämligen så att min högsta önskan är att bli av med dig!
Detta beror på att jag har hittat en annan bättre. Det vore även fint att slippa dig helt i fortsättningen!
Du är helt enkelt spolad. Mitt liv skulle bli bättre om jag slapp dig!
Hoppas du respekterar detta!
Eaze
Till... mig själv naturligtvis!
Ur arkivet om brev till Idoler
1 februari 2009
Vet du var du hör hemma?
Doktor Hugo Spiers har forskat på lokalsinnet. Är det ett "sinne" i den klassiska bemärkelsen eller är det övriga sinnens sätt att i samarbete se till att du tar dig dit du behöver vara?
Forskningen presenterades i höstas i Liverpool, under Brittiska samfundet för forsknings, BAs, Festival of Science och här kan du lyssna på när Hugo förklarar mer om fynden.
In 2000, University College London scientists discovered that an area of the brain called the hippocampus changes size in taxi drivers. This change was found to be directly linked to how long they spent working as a taxi driver. The hippocampus is known to be crucial for navigation, but how it works and when it is used remains a mystery.
Kortfattat kan man säga att Hippocampus, en del av hjärnan som sitter mitt i - på båda hjärnhalvorna- och som har som uppgift att minnas åt oss, blir förstorad hos taxiförare i London. Genom att scanna taxiförares/försökspersoners hjärnor när dom körde bil genom Londons gator i en datasimulering kunde Spiers se på vilket sätt hippocampus agerade när förarna ställdes inför val och beslut. Så deras idoga studerande löste deras behov av att kunna göra vägval.
Men för oss andra? Vi som inte hårdpluggat vägnät och kartor? Hur hittar vi? Ja, enligt Spiers gör vi som myrorna i Sahara, bara sämre. Där finns en art myror som kan vandra kilometervis i sanden för att hitta mat, och sedan, oavsett hur de gått ut, gå raka vägen hem igen. Alltså inga doftspår som andra myror. Dom gör det genom att lägga ihop information från celler som mäter steglängd, stegantal och kroppens relation i förhållande till solens sken. Och så gör vi också. Fast sämre, alltså. (Man tog reda på hur myrorna gjorde genom att när dom var som längst bort från boet antingen sätta styltor på deras ben - det ser du på bilden - eller klippa av benen så dom blev kortare.)
Att vara vilse har sin charm, men det är skönt att veta att cellerna i skallen gör sitt bästa för att hjälpa dig hem igen.
Forskningen presenterades i höstas i Liverpool, under Brittiska samfundet för forsknings, BAs, Festival of Science och här kan du lyssna på när Hugo förklarar mer om fynden.
In 2000, University College London scientists discovered that an area of the brain called the hippocampus changes size in taxi drivers. This change was found to be directly linked to how long they spent working as a taxi driver. The hippocampus is known to be crucial for navigation, but how it works and when it is used remains a mystery.
Kortfattat kan man säga att Hippocampus, en del av hjärnan som sitter mitt i - på båda hjärnhalvorna- och som har som uppgift att minnas åt oss, blir förstorad hos taxiförare i London. Genom att scanna taxiförares/försökspersoners hjärnor när dom körde bil genom Londons gator i en datasimulering kunde Spiers se på vilket sätt hippocampus agerade när förarna ställdes inför val och beslut. Så deras idoga studerande löste deras behov av att kunna göra vägval.
Men för oss andra? Vi som inte hårdpluggat vägnät och kartor? Hur hittar vi? Ja, enligt Spiers gör vi som myrorna i Sahara, bara sämre. Där finns en art myror som kan vandra kilometervis i sanden för att hitta mat, och sedan, oavsett hur de gått ut, gå raka vägen hem igen. Alltså inga doftspår som andra myror. Dom gör det genom att lägga ihop information från celler som mäter steglängd, stegantal och kroppens relation i förhållande till solens sken. Och så gör vi också. Fast sämre, alltså. (Man tog reda på hur myrorna gjorde genom att när dom var som längst bort från boet antingen sätta styltor på deras ben - det ser du på bilden - eller klippa av benen så dom blev kortare.)
Att vara vilse har sin charm, men det är skönt att veta att cellerna i skallen gör sitt bästa för att hjälpa dig hem igen.
Varför jag INTE är på Facebook
Georgina Hobbs-Meyer skriver i The Guardian om hur hennes mans förhållande med en annan via Facebook fick deras äktenskap att ta slut:
...wasn't there a time when communication, on the whole, was romantic? Painfully slow, granted, but perhaps a chance to reflect is what we need. Where once it was smoke signals across the American plains, homing pigeons over chimney tops or calling cards plucked from silver trays, we now have the puerile, typically misspelt, Facebook status update.
Nu är inte det MITT skäl, att jag är rädd att det tar död på förhållanden. Nä, jag är bara benhårt mot en "tjänst" som kräver total äganderätt till allt du publicerar.
...wasn't there a time when communication, on the whole, was romantic? Painfully slow, granted, but perhaps a chance to reflect is what we need. Where once it was smoke signals across the American plains, homing pigeons over chimney tops or calling cards plucked from silver trays, we now have the puerile, typically misspelt, Facebook status update.
Nu är inte det MITT skäl, att jag är rädd att det tar död på förhållanden. Nä, jag är bara benhårt mot en "tjänst" som kräver total äganderätt till allt du publicerar.
Vårens kulturinsats(er?)
I något slags försök att både förbättra min egen person OCH gynna det hårt kämpande kulturlivet i Sundsvall i synnerhet och Sverige i allmänhet tänker jag ägna en stor del av våren åt att gå på "grejer". Musik, teater, föreläsningar, you name it - I´m going!
En liten lista:
Frantic Sunday och Tvivelfront på Pipeline, redan avklarade, med stor glädje över att stuprörsbrallan fortfarande lever gott i indiepopvärlden.
Nästa blir Håkan Hellström, på Stadshuset som är en sjukt snygg lokal men som har en ljudbild som får även garvade ljudtekniker att gråta.
Sen en Stockholmsutflykt till Stadsteatern för vårens Unga Klara föreställning Monsterkabinettet av grymt duktiga Malin Axelsson. "Hur förbannad och våldsam kan en kvinna vara utan att bli monsterförklarad?" Måste ju passa mig perfekt! ;-)
Kleerup ska spela i stan, har inte riktigt fallit för hans musik än, men jag gillar hans blogg och det kan räcka som skäl.
Sen blir det lite rock n´roll när kanadensiska scenexplosionen Danko Jones kommer till stan.
Nästa scenupplevelse blir också det Stadsteatern i Stockholm, med De tre musketörerna.. "ett sexigt pojkäventyr om fyra ganska läckra killar (nåja...) i tajta läderbrallor som alltid, alltid håller ihop." Anar att smilbanden får träningsvärk efter den kvällen!
Och så slänger jag mig raskt till andra änden på skalan: Anders Ekborg och storband. Måste ju känna på det där medelålders - snart är jag där!
Kultureliten samlas på lunchteater, sägs det, så naturligtvis blir det även en sådan denna vår. Kalle Westerdahl med sin egen "Man i djungeln"
Och samma vecka: P3-folkets favorit i fjol, själv är jag för präglad på Jakob Hellman för att riktigt kunna se Markus storhet, men återigen - variation är ett krav denna vår. Markus Krunegård
Hinner inte hem i tid till Salem i april, synd - han är värd att se live, men är nog hemma då Melody Club kommer till stan. Gillar deras nya "Girls don´t always wanna have fun".
Maj får bli finalen på Stadsteatern med "Stor och Liten" -”Allt är mycket enkelt: Ingenting stämmer. Tiden går, men inte som den skall" och Jonas Karlssons "Mellanrum" som inte haft premiär än men som jag, eftersom jag gillade del ett i denna pjässerie, ser fram emot.
Eftersom våren tar lite längre tid på sig här i Norrland blir det tid för lite mer pop, då "soulpunkarna" (vad fan nu det är) Florence Valentin ska pusha sin nya platta på en spelning i stan. Är lite sugen på en sångare som hyllar småstadsturnén och säger "att åka runt i Sverige är kul. "
En liten lista:
Frantic Sunday och Tvivelfront på Pipeline, redan avklarade, med stor glädje över att stuprörsbrallan fortfarande lever gott i indiepopvärlden.
Nästa blir Håkan Hellström, på Stadshuset som är en sjukt snygg lokal men som har en ljudbild som får även garvade ljudtekniker att gråta.
Sen en Stockholmsutflykt till Stadsteatern för vårens Unga Klara föreställning Monsterkabinettet av grymt duktiga Malin Axelsson. "Hur förbannad och våldsam kan en kvinna vara utan att bli monsterförklarad?" Måste ju passa mig perfekt! ;-)
Kleerup ska spela i stan, har inte riktigt fallit för hans musik än, men jag gillar hans blogg och det kan räcka som skäl.
Sen blir det lite rock n´roll när kanadensiska scenexplosionen Danko Jones kommer till stan.
Nästa scenupplevelse blir också det Stadsteatern i Stockholm, med De tre musketörerna.. "ett sexigt pojkäventyr om fyra ganska läckra killar (nåja...) i tajta läderbrallor som alltid, alltid håller ihop." Anar att smilbanden får träningsvärk efter den kvällen!
Och så slänger jag mig raskt till andra änden på skalan: Anders Ekborg och storband. Måste ju känna på det där medelålders - snart är jag där!
Kultureliten samlas på lunchteater, sägs det, så naturligtvis blir det även en sådan denna vår. Kalle Westerdahl med sin egen "Man i djungeln"
Och samma vecka: P3-folkets favorit i fjol, själv är jag för präglad på Jakob Hellman för att riktigt kunna se Markus storhet, men återigen - variation är ett krav denna vår. Markus Krunegård
Hinner inte hem i tid till Salem i april, synd - han är värd att se live, men är nog hemma då Melody Club kommer till stan. Gillar deras nya "Girls don´t always wanna have fun".
Maj får bli finalen på Stadsteatern med "Stor och Liten" -”Allt är mycket enkelt: Ingenting stämmer. Tiden går, men inte som den skall" och Jonas Karlssons "Mellanrum" som inte haft premiär än men som jag, eftersom jag gillade del ett i denna pjässerie, ser fram emot.
Eftersom våren tar lite längre tid på sig här i Norrland blir det tid för lite mer pop, då "soulpunkarna" (vad fan nu det är) Florence Valentin ska pusha sin nya platta på en spelning i stan. Är lite sugen på en sångare som hyllar småstadsturnén och säger "att åka runt i Sverige är kul. "
Hur kallt kan det bli?
Har börjat ledsna på att frysa den här vintern. Visst, kallgrader gör att snön ligger kvar längre och det gillar jag ju, men jag känner av alla dagars skrapning av bilrutor - liten tyskimporterad bil utan motor- och kupévärmare- och skulle vara nöjd med bara någon minusgrad, inte nära -20 som det var idag.
Allt möjligt kan fara illa av att frysa. Vågar, jäst, vattenledningar, Koi-fiskar och mjölkkor är bara några exempel. En bra genomgång om vad som händer med våra kroppar i kyla finns på Riksföreningen Traumas hemsida. "Förfrysningen debuterar ofta med stickande lokal smärta som sedan övergår till smärtfrihet, huden blir fläckvis vit och styv. Om skadan lämnas obehandlad hårdnar huden, is bildas i vävnaderna och kylskadan blir djup. "
Det är inte ens ett bra sätt att döda sängkvalster, menar ett läkemedelsföretag.
Att frysa hela tiden kan också vara ett tecken på att man är sjuk, som Aftonbladet så snällt upplyser oss om... "Anneli satt med dunjacka och tyckte alla var galna som gick i t-shirt på jobbet."
Anna Sjögren har skrivit en text på Utsidan om kylans risker, som bara gör mig ännu mer övertygad om att mänskligheten borde hållit sig i Afrika, istället för att vandra norrut.
Jag själv får väl stå ut, använda tipsen, slå in mig i ull och fylla mig med te, i väntan på den där våren.
Allt möjligt kan fara illa av att frysa. Vågar, jäst, vattenledningar, Koi-fiskar och mjölkkor är bara några exempel. En bra genomgång om vad som händer med våra kroppar i kyla finns på Riksföreningen Traumas hemsida. "Förfrysningen debuterar ofta med stickande lokal smärta som sedan övergår till smärtfrihet, huden blir fläckvis vit och styv. Om skadan lämnas obehandlad hårdnar huden, is bildas i vävnaderna och kylskadan blir djup. "
Det är inte ens ett bra sätt att döda sängkvalster, menar ett läkemedelsföretag.
Att frysa hela tiden kan också vara ett tecken på att man är sjuk, som Aftonbladet så snällt upplyser oss om... "Anneli satt med dunjacka och tyckte alla var galna som gick i t-shirt på jobbet."
Anna Sjögren har skrivit en text på Utsidan om kylans risker, som bara gör mig ännu mer övertygad om att mänskligheten borde hållit sig i Afrika, istället för att vandra norrut.
Jag själv får väl stå ut, använda tipsen, slå in mig i ull och fylla mig med te, i väntan på den där våren.
31 januari 2009
Skrattade enormt åt detta testresultat
Grattis! Du är en av landets riktigt sexiga personer. Du har förstått värdet med att vara sexig och använder det flitigt. Du vet precis hur du ska klä dig, hur du kysser och hur du får folk på ett gott humör. Du till och med luktar gott, är ett spännande vilddjur i sängen samt ett socialt geni. Vi beundrar dig!
Ta Doktor Kärleks test själv. Du kanske inte får lika bra resultat... fniss... men lovar att du får dig ett riktigt gott skratt!
Ta Doktor Kärleks test själv. Du kanske inte får lika bra resultat... fniss... men lovar att du får dig ett riktigt gott skratt!
Jag tror jag svimmar!
Nog vet jag att jag blivit äldre, snart dags för en jämn födelsedag igen. Men allvarligt, SKA HERREYS FIRA 25-ÅR?!?!?!?
Hur gick det till??
Kanske såhär?
Hur gick det till??
Kanske såhär?
Om jag gör det är det inte fel...
Vill tipsa om en text på engelska av Glen Phillips, amerikansk musiker, som tidigare var med i Toad the Wet Sprocket och nu kör solo. Han har en text på sin blogg om moral, och hur annorlunda den ser ut om den gäller dig själv eller någon annan.
The amazing thing about narcissists is that they honestly don’t think they’ve done anything wrong. They use every ounce of their incredible mental agility to rationalize their terrible deeds, and usually get away with murder.
Läs hela här
Jag satt igår på krogen med två killar som hade en intressant diskussion på gång om mänskligt beteende, skuld, samvete och prägling. Kortfattat var den enes synpunkt att han gjorde saker han visste skulle göra någon ledsen men var oförmögen att ändra på sig eftersom det inte var nog med konsekvenser. Den andra höll med och sa ungefär att människor gör saker som är fel men känner skam och skuld först när de blir upptäckta. Eftersom man inte känner så när man är mitt i sitt beteende så finns det inga hinder. Däremot kan man präglas på skuld och skam så att man förknippar beteendet som leder till det och då också kunna låta bli. Lite blandning av "god katolsk uppfostran" och Pavlovs hundar.
En annan vinkel på samma sak, mänskligt beteende och ansvar, är denna text av Stefan Hallgren.
Goda nog för att ta ansvar för våra liv och varandra? Kampen är evig, tror jag.
The amazing thing about narcissists is that they honestly don’t think they’ve done anything wrong. They use every ounce of their incredible mental agility to rationalize their terrible deeds, and usually get away with murder.
Läs hela här
Jag satt igår på krogen med två killar som hade en intressant diskussion på gång om mänskligt beteende, skuld, samvete och prägling. Kortfattat var den enes synpunkt att han gjorde saker han visste skulle göra någon ledsen men var oförmögen att ändra på sig eftersom det inte var nog med konsekvenser. Den andra höll med och sa ungefär att människor gör saker som är fel men känner skam och skuld först när de blir upptäckta. Eftersom man inte känner så när man är mitt i sitt beteende så finns det inga hinder. Däremot kan man präglas på skuld och skam så att man förknippar beteendet som leder till det och då också kunna låta bli. Lite blandning av "god katolsk uppfostran" och Pavlovs hundar.
En annan vinkel på samma sak, mänskligt beteende och ansvar, är denna text av Stefan Hallgren.
Goda nog för att ta ansvar för våra liv och varandra? Kampen är evig, tror jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
