Hey little droid - is your head on wrong?

Om du någon gång läst Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams vet du att 42 är svaret på frågan om livet, universum och allting. Svaret kom från en dator, som i 7,5 miljoner år analyserat ämnet och kommit fram till att det är just 42.

(Har du inte läst något av Douglas Adams förut så gör gärna det. Se också gärna i [heart] huckabees, film med bla Jason Schwartzman, Jude Law och Dustin Hoffman.)

Tanken att skapa en dator som är kraftfull nog att analysera alla fakta och all information i hela universum får väl ses som något som hör hemma i sci-fi litteraturen. Men nu finns det datorer som sköter forskning på egen hand.

Roboten Adam har forskat kring en jästsvamp och roboten Eva ska leta efter ett medel mot malaria.
Adam har skapat en teori, genomfört experiment för att testa teorin och ändrat sin teori och sina följande experiment beroende på vad analysen visat.

Nu menar de som ligger bakom robotarna att människor fortfarande har vissa fördelar när det gäller forskning. Vi har möjlighet att kliva utanför lådan, så att säga, med större lätthet och frihet än även de mest självprogrammerande datorer, men det kan komma att ändra på sig.

Qualitatively, humans are still winning hands down because of the amount of knowledge any human scientist brings to a question, says computer scientist Bruce Buchanan of the University of Pittsburgh in Pennsylvania. But he predicts that as programs continue to improve, automated systems may come up with discoveries humans would never have imagined.

Människan är trots allt begränsad av sin egen fantasi.

They have to stop me ´cause I´ve gone too far

Det ser verkligen bra ut, så här långt. Den perfekta fredagen, som jag beskrivit tidigare här, verkar bli av idag.

Haft det skönt på jobbet, mycket att göra men klar i tid. [check]
Bra, god, enkel mat. [check]
Badkaret i en halvtimme. [check]
Kompisar, musik, lite thé. [strax avklarat]

Friday - I´m in love!

Om du inte är lika säker på att din fredag varit fin, kolla någon av länkarna här så kanske du får någon idé om hur det kan bli mer tillfredsställande?

Tillfredsställelse med yrkesval kan bero på hudfärg, menar amerikansk studie.

Preventivmedlet (val av metod) påverkar hur tillfredsställande sex är för kvinnor.

Nittio procent av alla par som blir föräldrar rapporterar minskad tillfredställelse med sina liv efter jämfört med innan de fick barn. (Artikel om studien hittar du här.)

Let's hold out for somethin' sweeter - spread your wings and fly

oh the distance is not do-able
in these bodies of clay my brother
oh the distance, it makes me uncomfortable
guess it's natural to feel this way
oh, let's hold out for somethin' sweeter
spread your wings and fly

Jag skrev tidigare i veckan om hur förändringar i vårens ankomst ställer till det för naturen. Det gäller tex fåglar, som får problem med sin fortplantning då deras ungar kläcks efter att insekterna fågelungarna ska äta redan tagit slut.

Men det finns andra bekymmer också.

Här skriver The Guardian om hur fåglarna tvingas flyga allt längre sträckor för att kunna klara klimatförändringen.

Bird migrations are incredible feats of stamina and endurance but, as temperatures rise and habitats change, birds will face their biggest challenge since the Pleistocene era.

(Pleistocenska perioden kallas ibland för istiden och motsvaras av äldre stenålder inom arkeologin.)

I will be chasing the starlight until the end of my life

Kepler, NASAs superkamerbestyckade rymdfarkost som ska söka efter jordliknande planeter, har skickat hem sina första bilder.

NASA/JPL-Caltech

Den här bilden visar 0,2 procent av hela det område Kepler ska söka av under de närmaste 3,5 åren. Under den tiden räknar NASA med att hitta hundratusentals planeter. Här på bilden, som visar himlen i stjärntecknet Lyra, sett från jorden, finns stjärnor som är 13 000 ljusår bort, eller 117 miljarder miljarder meter. (Jo, det ska stå miljarder två gånger. Rätt långt bort alltså.)

Av de hundratusen planeterna kanske hundra är jordliknande, dvs inte gasmoln eller helt täckta av is eller något annat som gör det lite extra tufft för liv att existera. Om nu hundra jordliknande planeter upptäcks så betyder det i sig inte att det finns annat liv i universum, men sannolikhetsläran säger att ju fler desto större chans.

"Finding that most stars have Earths implies that the conditions that support the development of life could be common throughout our galaxy," said William Borucki, Kepler's science principal investigator at NASA's Ames Research Center at Moffett Field, Calif. "Finding few or no Earths indicates that we might be alone."

Jag vet inte vad jag hoppas på. Jag är osäker eftersom jag inte riktigt litar på vad som kommer att hända om/när vi upptäcker annat liv i universum, vem som kommer att sno åt sig upptäckten och vem som kommer att gynnas av den.

I´m not going down on my knees begging you to adore me

Tidningar och magasin fylls just nu av goda råd hur man ska höja sin lön. Jag är mer intresserad av hur man ska göra för att höja sitt värde.

´Cause you´re worth it, säger reklamen. Vad är detta it som jag är värd? Jag tror inte man menar detta:
”Människovärde: Värde som tänkande och kännande varelse vilket utgör grunden för människans naturliga rättigheter.” SAOL

Åsa och Erik har skapat en scenföreställning kring människovärde, som på olika sätt tar upp vad vi är värda, vem som bestämmer värdet och vad - om något - man kan göra åt saken.

En intressant detalj, som dom har med i föreställningen och också länkar till på sin hemsida, är att kvinnor får högre lön som singlar medan män får högre lön som gifta.

Jag tar det igen: Kvinnor får högre lön som singlar än gifta, och män får högre lön som gifta än som singlar. Läs själva SACOs undersökning.
Vilka förutfattade meningar ligger bakom detta? Och vilket intressant problem det skapar, då lönetörstande män gör allt som står i deras makt för att locka någon att gifta sig med dom medan kvinnorna med tanke på den finansiella risken tackar nej. När sedan annan forskning visar att just män värderar lönen högre ur statussynpunkt än vad kvinnor gör kanske orsaken till att det ändå genomförs giftermål framträder lite tydligare.

Don´t fight it if it feels good

Det är himla mysigt att bli smekt. Det vet alla som någon gång upplevt det. Och nu är det dessutom bevisat!

Forskare vid Göteborgs universitet har låtit en robot borsta försökspersoners armar i olika takt för att ta reda på hur nervcellerna hanterar stimulansen. Alltså, en robot har borstat folk på armarna och så har man låtit personen berätta om det känns bra eller inte.

Huden har särskilda celler, CT-celler, som har till uppgift att skicka information från huden som smeks direkt till hjärnan, forskarna kallar det för en motorväg. CT-cellerna är så självständiga att de fungerar även om celler i samma område på kroppen skickar signaler om smärta. Att smeka någon på huden kan kanske till och med blockera smärtsignalen, vilket ger en vetenskaplig förklaring till varför beröring är effektiv som smärtlindring i vissa fall.

Forskarna har dessutom kartlagt HUR man ska smeka för att det ska kännas som bäst. Och det är faktiskt en rätt rask takt som upplevs som skönast, 3-5 cm eller ungefär en handsbredd per sekund.

CT-cellerna finns inte i handflatan, och man har heller inte hittat dem i könsorganen, utan de är till för social beröring som i första hand ska gynna den som blir smekt.

Vi är alltså byggda så att beröring får oss att må bra. Det är rätt läckert, att människan har specialbyggda nätverk bara för att få oss att känna och uppskatta smekningar. Jag kan bara hoppas att alla får använda sitt nätverk, ofta.

Walk the streets for money - you don´t care if it´s wrong or right

Det låter nästan som fördomarna om det amerikanska dejt-systemet; mannen betalar och kvinnan "ställer upp". Men denna version av bytt, bytt kommer aldrig igen handlar om chimpanser på Elfenbenskusten som gör affärer av sex, där hanarna bidrar med mat och honorna med möjlighet till fortplantning.

Forskare vid Max Planck-institutet i München studerade vad som hände i en flock chimpanser under en period av tre år, då gruppen observerades i runt 3000 timmar. Hanar som under en längre period, och inte bara när honorna var fertila, delade med sig av mat till en hona fick mer än dubbelt så många tillfällen till fortplantning som hanar som inte delade med sig.

BBC skrev en text om detta, här hittar du gruppens egen text.

Forskarna menar att det här, i grupper där honor kan välja vem de parar sig med, är bevis för ett beteende där hanar som sociologiskt planerar för framtida parningstillfällen genom att dela med sig av mat även till honor som inte är fertila just då får fördelar genom bättre chanser till fortplantning när det väl är dags.

Forskarna menar också att detta kan överföras till mänskliga kulturer som baseras på jägare/samlare-beteende, eftersom männen då har möjlighet att stötta kvinnor som inte deltar i tex jakt med extra mat, dvs extra kalorier, utan att kvinnorna utsätts för riskerna i samband med jakten, vilket ökar chanserna att just dessa kvinnor kan bära fram barn/avkomma som är friska och dessutom gör kvinnan mer välvillig till just denne man.

Men finns det någon koppling till vårt jämställda svenska samhälle? Fungerar vår moderna kultur likadant? Nog för att chimpanserna är våra släktingar, men är vi psykosociala släktingar också? Är det större chans att en man som är schysst, som ger en kvinna materiella fördelar och ser till att hon har det bra, får möjlighet till flera barn med henne än en snål typ? Nu lever de flesta av oss inte i grupper där parningen sker på samma sätt som i en flock chimpanser, men den sexuella revolutionen har onekligen gjort möjligheten till friare relationer större nu än tidigare. Och handen på hjärtat, nog sjutton skaffade jag hellre barn med en generös och omtänksam kille. Är det därför det heter monkey business?

The trouble is not moving mountains, it´s digging the ground that you´re on

Våren brukar komma när det är dags. Problemet nu för tiden är att våren tror att det är dags mycket tidigare än tidigare. Och resten av naturen hinner inte med.

Dygnsmedeltemperaturen ökar för fort och för tidigt, så blommorna slår ut innan insekterna som ska leva på blommorna hinner kläckas. Och om insekterna hinner bli klara i tid för blommorna så är inte fåglarna som ska leva på insekterna redo för sin del i kedjan. Så när fågelungarna till slut kläcks finns det inte nog med insekter kvar för att alla ska överleva.

Till viss del har fåglarna anpassat sig, på norra halvklotet lägger flera arter äggen upp till en vecka tidigare nu än för tio år sedan. DN skrev för någon månad sedan att fåglarna nu också ändrar sina flyttmönster, om dom kan, för att bättre passa in temperaturen till sin egen livscykel.

Undrar om det finns en ornitologisk motsvarighet till gamla fina
Vi flytt´int?

This wicked little town

När jag åkte härifrån för 12 timmar sedan fanns det en stad här. Den var så där halvliten, och rätt skitig, och låg mellan två berg. Vid min återkomst är allt bara dimma. Staden är puts väck och jag ser mig om efter langoljärerna.

Det kallas för advektionsdimma enligt SMHI, och med sikt på bara några hundra meter är den tät eller mycket tät.

Den kan vara i flera dygn, vilket jag ser fram emot. Om allt annat också är suddigt och oskarpt märks det mindre att jag också är det.

Ska ta en bild imorgon i solljus, om det nu blir något av med solljuset.

Det är inte mig det är fel på, det kommer du fatta en dag

Plats: Ett litet fik
På scenen: Två tonårspojkar och en vuxen man, alla uppenbarligen besökare. Bakom kassan ung kvinna.

Mannen: - Men ni måste äta något, ni har bara ätit godis hela dagen. Finns det inget alls här ni kan äta?
Pojke 1: - Nä, det gör det inte.
Pojke 2: - Kan jag få bilnyckeln?
Mannen: - Nu läser ni på tavlan och säger vad ni ska ha. Det finns ju hur mycket som helst här.
Pojke 1: - Men jag äter inte sallad.
Mannen: - Det finns mycket annat än sallad.
Pojke 2: - Kan jag få bilnyckeln?
Mannen: - Det finns kyckling, det äter du väl? Du kan ju äta kyckling!
Pojke 1: - Det står inte kyckling, var står det kyckling?
Pojke 2: -Kan jag få bilnyckeln?
Mannen: (till kassörskan) - Visst har ni kycklingfiléer?
Kassörskan: -Ja, vi har kyckling. Du kan ju säga vad du vill ha så lagar vi det.
Mannen: - Ja, säg vad du vill ha.
Pojke 2: - Jag vill ha bilnyckeln!
Pojke 1: - Jag vill inte äta här.
Mannen: - Men det är så här det är när man reser, man kommer till andra ställen där det finns annan mat än den man är van vid. Du behöver inte betala, jag betalar. Du betalar bara om du äter maten. Vad ska du ha, säg nu.
Pojke 2: - Men kan jag få bilnyckeln!
Mannen: - Du tar inte den tonen med mig!

You've got all the sugar you'll ever need

Efter många år där socker fått skäll för att vara onyttigt är det oväntat med en positiv sockerrelaterad hälsonyhet.

Sockervadd kan användas för att laga trasiga nerver. Och det handlar inte om att äta sockervadd, utan om att bygga med det.

Forskare vid Purdue University har kommit fram till en metod där socker används för att bygga vad som nästan kan jämföras med små byggnadsställningar, som nerverna sedan kan klättra fram längs. Samma idé kan också användas för att återskapa blodkärl som skadats i trauma eller av sjukdom.

Metoden går ut på att man bygger upp sockertrådar, som alltså är oändligt små, som sedan täcks med en mjölksyra-liknande substans som inte är vattenlöslig. När allt stelnat kan man spola bort sockret och kvar finns ett nät av fina rör där nerverna hittar en massa yta och bra hål att fästa vid, vilket ökar deras tillväxttakt.

När nerverna växer snabbare minskar risken för permanenta muskelskador på grund av förtvining, vilket leder till snabbare återhämtning.

Till skillnad från de väldigt dyra och komplicerade lösningar jag tidigare skrivit om har denna metod fördelen att den inte kräver vare sig pengar eller avancerad utrustning eller råvara. Sockret är vanligt socker, och mjölksyran är inte heller dyr eller svår att framställa. Sött med en metod som kommer att gynna även sjuka i fattigare länder.

Stop me if you think you´ve heard this one before

Rökning dödar, så står det på paketen nuförtiden. Men rökning kan dessutom göra dig döv. Kaffe är inte heller bra, men rökning är en riktig bov. Risken för hörselskador ökar för en person i 60-års åldern från 36% för en icke rökare till 59% för rökare. I högre åldersgrupper hinner icke-rökarna ikapp lite grann, men skillnaden är fortfarande 10-tals procent till rökarnas nackdel.

Kotinin, som är vad nikotinet bryts ner till i lungor och lever, har identifierats som en bidragande orsak till skador på luftvägar och hörselorgan, så risken är stor även för icke-rökare som andas in cigarettrök. Det är dessutom så att röken övergår till ofödda barn, så att barn till rökare oftare uppvisade skador på hörselorganen. Samma gäller snusare, eftersom nikotinet korsar moderkakans barriär oavsett hur det kommer in i blodet.

Kaffe, då, vad är problemet med det? Ja, koffein ökar risken för hörselskador eftersom hårcellerna kan bli överstimulerade av glutaminsyra, som finns i koffein, och som hjälper hårcellerna kommunicera med resten av hjärnans celler. Hårcellerna sliter helt enkelt ut sig, och de hör till de celler som kroppen inte kan återskapa. Som om det inte var nog innehåller rostade kaffebönor trigonellin, som också är en alkaloid precis som nikotin.

Så om du nu ska ta dig en kopp kaffe och en cigg, se till att det är tyst runt dig när du gör det.

I can´t see you now, but I still know you´re here

Be here with me, let me hear you breathing, feel your heart beating
I remember back when we were younger, it filled me up like water
it´s different now but stronger

I filmen Eternal sunshine of the spotless mind kan man välja att radera vissa minnen. Teorierna bakom filmens något osannolika berättelse har nu visat sig vara inte så osannolika enligt en artikel i NYTimes.

Det finns ett enzym i hjärnan som hjälper cellerna att koppla ihop sig, och det är genom att hjärnans celler kopplar ihop sig som den kan fungera. Genom att spruta in ett ämne, som forskarna gulligt nog kallat ZIP, i området där minnet bor, hippocampus, kan man lura enzymet att sluta koppla och då blir cellerna bara celler igen, istället för tex minnen.

Kan det vara ett nytt sätt att hantera sorg på? Du raderar ut att du ens känt till någon du nu saknar. Det ska enligt artikeln gå att använda för att få missbrukare att glömma ruset, att få olycksoffer att glömma traumat men kanske också för att glömma något man gjort, vilket öppnar en spännande moralisk pandoras ask.

Om vi kan välja vad vi ska glömma och komma ihåg, blir vi sämre eller bättre människor om vi väljer bort det som gör ont?

Blow this candle out - quiet
Operator, no one there to listen
Like it never happened
Never existed
Glen Phillips, Blind sight

I´ve had the time of my life, and I owe it all to you

Foto: Petra Hallberg

Jag är kär.

Jag trodde det skulle gå över, att det var en tillfällig förälskelse, men jag hade fel. Det går inte över.

Här är orsaken till mina varma känslor. En pjäs på Stockholms stadsteater - De tre musketörerna - i en tappning som fick mig att tappa andan då och som får mig att småle nu.

Du kan läsa recensioner från DN, Aftonbladet och Expressen, eller varför inte SvD.

Jag hade inte läst nåt innan, annat än rollistan. Strålande skådespelare jag sett i annat, spännande nya bekantskaper och en klassiker av Dumas lockade nog för inköp av biljetter långt innan jul. Men det var magiskt, det som hände. Även i de mest outhärdliga passagerna, där meta-teatern blev kladdig och sången falsk, var jag uppfylld av glädje åt att få vara med den kvällen.

Men, jag trodde att det skulle gå över. Att jag skulle sluta nynna låtarna, att jag inte längre skulle få minnesbilden av musketörerna i höftskynken som inte går att göra annat än skratta åt - det tyckte de nog själva också, och att jag skulle få en mer distanserad, analytisk hållning till pjäsen. För då skulle jag ju kunna skriva om den, eftersom den är del i min vår av kultur.

Men jag är fortfarande helt förtjust och därför totalt opålitlig. Vårkänslor hoppas jag.

Det enda spegeln visar är en grym, grym min

Förmågan att på ett ögonblick avgöra om en annan människa vill oss gott eller ont är livsviktigt. Redan som bebisar söker vi oss till människor som ser ut att vilja hjälpa oss, som ser snälla ut.

Nu är det inte alltid så att det man ser är hur det är. Det kan lika gärna vara tvärtom. BBC har ett roligt test där du kan kolla hur bra du är på att bedöma uppriktighet i ett leende. Testa dig här. (funkar bara för IE eller Netscape)

Utan att förstöra resultatet kan man säga att det är musklerna som gör skillnaden mellan ett äkta och ett falskt leende. Om du ler för att du mår bra är det andra muskler som jobbar än om du ler för att du bestämt dig för att le. Det är svårare än du kanske tror att skilja dem åt, vi får också komma ihåg det psykologiska trycket som gör att vi helst inbillar oss att ett leende är på riktigt, för att undvika konflikter.

Bebisar ler socialt efter bara 6-10 veckor, så viktig är funktionen för vår interaktion med omvärlden. Försök själv att gå igenom en hel dag utan att le mot någon alls, inte ens din egen spegelbild. Du kommer inte att klara av det - jag lovar.

If I had a weapon just like in my dreams - NC17

Det ligger is på fjärden här utanför. Inget konstigt med det, våren har börjat hälsa på men bor inte här än. Kort sagt, det är kallt här. Och - av ett skäl jag inte tänker avslöja - får det mig att inspireras till en liten sammanfattning kring det George i Seinfeld kallar för shrinkage.

Det handlar alltså om penisen. Om mått och mätande och jämförelser och variation och vad det kan bero på. Jag struntar i genetiken och sjukdomar och definitivt i plastikkirurgi, även om det kan ha med saken att göra.



Däremot är det svårt att strunta i det psykologiska. En stor mängd forskning handlar om relationen mellan mått och kroppsuppfattning, för en orealistisk uppfattning kan orsaka "small penis syndrome", där psykotiska sjukdomsdrag följer av en störd självbild. Egot kan bli så tilltufsat att mannen blir psykiskt sjuk av att tro att det är något fel med storleken. Jämförelsen för kvinnor är kanske uppfattningen om egen bröstform och -storlek, som också kan vara problematisk att hantera.

Men, till saken - hur mycket påverkar kyla? Ja, eftersom penismått verkar vara en mycket svår vetenskap finns det rätt stor bredd i svaren, men runt 6 centimeter kan "försvinna" som en följd av nedkylning. För en medellång penis är det mer än 2/3-delar. Det hela är en fullt normal reaktion som orsakas av behovet att skydda blodcirkulationen då kroppen kyls ner, alla extremiteter får mindre volym blod men effekten märks kanske bäst just för penisen.

Sen är det väl som med våren. Lite värme gör all skillnad i världen.

When time gets the best of me it won´t matter anymore

Tillbaks till temat vad som är nytt och vad som är gammalt på kroppen - hjärtat har kommit att överraska oss!

Genom att mäta radioaktivitet i hjärtceller, den gamla fina kol-14 metoden, har forskare vid Karolinska Institutet kommit fram till att en till en halv procent av hjärtats celler byts ut under ett år. Tidigare har det funnits skilda uppfattningar om just hjärtceller, om dom hör till cellerna som byts ut eller om dom skapas en gång men aldrig mer.



Fyndet innebär att man nu kan börja applicera forskningen på att tex återskapa hjärtceller som skadats i en hjärtinfarkt. Det riktigt sjuka i sammanhanget är kanske att forskningen drar nytta av kalla krigets hysteriska beteende. Alla atomvapentester ökade mängden radioaktivitet i atmosfären så att man nu kan spåra celler som skapades innan och efter denna period med hjälp av kol-14.

Kanske hjärtats kvalitet inte är det som avgör om du lever länge längre, för om man kan renovera upp det vid behov kan frågan om förlängd överlevnad handla om helt andra saker.

It´s a crazy kind of cold

Saker ändrar på sig. Det som är pålitligt en dag är totalt osäkert nästa.

Se bara på det tydligaste vårtecknet av allt - snösmältningen. Isen på sjön som du kunnat köra långtradare på är helt plötsligt så svagt att minsta lilla sten får den att rämna. Snöhögen blir porös och rätt vad det är har du sjunkit ner och sitter fast till knävecket på samma plats där du nyss kunnat hoppa jämfota utan att ens göra en grop i snön.

Snön ändrar på sig under våren utan att det finns några standardiserade sätt att mäta förändringen på. Inte ens inom EU, alla standarders moder, har man samma sätt att mäta snösmältning på. Men svenska SIS försöker tillsammans med europeiska CEN skapa en och samma mätmetod.

Målet med en och samma metod är att länder som delar samma vattendrag ska kunna räkna ut tex förloppet för en vårflod med hjälp av ett gemensamt underlag och kanske kunna motverka de svåraste skadorna av en översvämning, att jordskred och laviner ska kunna förutsägas, att man ska kunna beräkna effekterna på havet av snösmältningen och att vattenkraftverken ska kunna göra rimliga prognoser för sin kraftproduktion.

Men snö är knepig att mäta. Den är helt enkelt olika vid olika omständigheter, vilket samiskans många snöord visar. Beroende på temperatur, vindpåverkan, marklutning och hur hårt packad snön är har den olika densitet, vilket påverkar snöns vattenekvivalent - hur mycket vatten det blir av snön när den smälter. SIS mål är att hitta en mätmetod som kan göra den uträkningen baserad på en enda sak, snöns vikt. Det kan vara ett riktigt genombrott om man lyckas.

Och om du undrade lite om just samiska snöord:
I samiskan finns mer än hundra ord för att beskriva snön. De anger snömängden, snöns konsistens, dess bärighet, snöytan, olika slags skid- och slädföre, det orörda snötäcket, spår av olika slag, rimfrost och snö på buskar och träd. Orden innefattar också barmarksfläckar, snösmältning och snöfläckar på sommaren.
Ordet Vahca (nordsamiska), anger första snön på hösten eller nysnö ovanpå gammal snö. Egentligen menas spårsnö, spår kan ju ses i nysnön. Det är något som är betydelsefullt både för jägaren och renskötaren.

I´ve got six things on my mind, you´re no longer one of them

Tycker du att du glömmer saker, att de faller ur dina tankar? Det är kanske precis det som händer. Forskare vid Karolinska Institutet har identifierat en mekanism i våra hjärnor som gör att vi -normalt-inte kan hålla mer än sju saker i minnet åt gången.

Forskarna har mätt hur hjärnan arbetar vid olika processer, som planering av handlingar och tal eller skrivande, och genom att ta bilder av både pann- och hjässloberna se vilka delar som används när man tex ska komma ihåg bilder i olika sekvenser. Det har gett underlag till en matematisk modell som nu, tror man, lyckats simulera hur arbetsminnet fungerar i våra hjärnor.


För att kunna tänka på flera saker samtidigt kopplar hjärnan ihop fler och fler celler. Till slut, efter ungefär sju saker, är det slut på lediga förbindelser, så hjärnan stänger av. Det finns ingen plats kvar att stoppa in fler saker på.

– Arbetsminnet är en flaskhals för den mänskliga hjärnans förmåga att bearbeta information. Resultaten ger oss en ny förståelse för vad den här begränsningen består av, säger Fredrik Edin, doktor i beräkningsneurovetenskap.

Du kan se en film om upptäckten här och du kan läsa mer om den här på Karolinskas hemsida.

Jag tycker det är skönt att det nu finns vetenskapliga bevis för att det är helt normalt att hjärnan blir så full att det inte ryms något mer.

Travelling without moving

Det står en man i vinterkläder under en stor björk bredvid en liten landsväg. Han tittar mot tåget som passerar. Tåget går långsamt. Han hinner titta länge. Han verkar ha stått där förut, platsen han valt verkar bra för att just se på tåg som passerar.

Jag undrar om han undrar hur det är, här på tåget. Jag undrar om han saknar att resa eller om han aldrig åkt någonstans. Om han står där nöjd eller om han längtar.



Att resa är alltid en tankeövning. Ibland är det också en fysisk ansträngning. Just nu är det mest långtråkigt.

Waiting for my time to come

Hur hamnade han här? Som superhjälte var det kanske inte en skogsbacke vid Gärdet som var målet, liksom? Mitt bland kottarna och barren, löven och grenarna. I leran. Har han gått vilse i pannkakan?

Är han på besök hos sina fria kusiner, skogsspindlarna? Vill han flytta hit? Området är populärt, visst, men är det rätt för honom?

Har han blivit övergiven, lämnad här utan någon chans att ta sig vidare? Utröstad från ön? Bortslängd!? Eller borttappad, saknad, orsak till otröstlighet?

Och var är den andre? Staffan - vet du?

Who pays the price

Har idag upptäckt:
Två blåmärken, lår och underben
Två riv/skarpsår, underarm och hand

Har även:
Stela muskler i rygg, bål och ben

DU VET VEM DU ÄR, du som är ansvarig för detta!

Sån tur att det i alla fall var kul. Det är viktigt att ha kul. :-)

If you can´t get behind your own life, get behind the steering wheel and go

Det är rätt med uppbrott. Det är rätt med omval. Det är rätt med tvekan, tvivel, osäkerhet och det är lika rätt med benhård beslutsamhet.

Eller, kanske inte. I alla fall inte om man vill lita på forskarna vid KTHs institution för data- och systemvetenskap. Kloka beslut kommer sig av analys. Kloka tvivel kommer sig av analys. För att vara riktigt klok ska du helst stoppa in allt du vet i en modell som sedan simulerar tänkta händelser för att kunna förbereda just kloka val.

Säkert bra att ha tillgång till om det handlar om huruvida man ska eller inte ska skicka kärnvapen på nån, men lite overkill kanske för oss andra? Inte då, menar forskarna. Samma plan, fast lite mindre, gör att du slipper köer, slösar mindre pengar och ångra dig mindre.

Så nu ska jag prova. Innan jag bestämmer nåt, alls, ska jag analysera det baserat på pseudohistoriska grunder för att se vad följderna kan bli. Vi får väl se hur det går.

When the lights are out in this dirty little town

Timing is everything. Min kandelaber hade snuttar kvar sedan i julas. Dom räckte precis en timme.

War - what is it good for

Det är väldigt lite på människokroppen som växer ut igen efter en skada. Huden, visst, men med stora begränsningar. Naglar kanske, håret kanske, men vi får inte nya fingrar eller öron eller tår. Ibland, som en följd av skadat DNA, kan vi få fler än vi behöver av någon del, men återväxten efter födseln är rätt trög.

Men som en följd av utökad krigförande från USAs sida har forskningen kring implantat och proteser gått framåt nåt oerhört. Det finns benproteser som hålls på plats av magnetfält, där patienten inte har kvar någon del av höftleden och inget bäcken att fästa proteser i, det finns armproteser som styrs av nervimpulser via en dataprocessor och helt nya sätt att genom 3D-teknik återskapa bortsprängda skallbensdelar helt baserat på video och stillbilder av personen innan skadan.

Men - oavsett vilken fantastisk teknisk lösning man har så gäller det att kroppen accepterar det nya. På Liverpools universitet har forskare identifierat vad det är som gör att celler attraheras av eller stöter bort ett kroppsfrämmande ämne som ett implantat.

Man har skapat en ny polymer, en plast, som man kan täcka in implantatet med så att inga celler lockas att börja växa där, vilket är bra för implantat som finns i ögon, mun eller till och med olika kateterimplantat.

Man har också skapat nanopartiklar som klarar av att söka sig till ett område i kroppen och där uppmuntra till återväxt. Särskilt spännande är det för hörselskadade, eftersom just hörceller är sådana att de inte återskapas efter skada.

Jag kommer aldrig att påstå att framtagandet av dessa resultat är en orsak till väpnad konflikt, men jag är - trots orsaken till att forskningen skett - glad åt resultatet.

Now I am as humble as a bumle bee

Det är tufft att vara honungsbi nuförtiden. Kvalster, parasiter, virus, kanske till och med utbrändhet drabbar de små insekterna i sådan skala att en fjärdedel av världens bipopulation raderats ut. Om bin fortsätter dö i samma takt kan de vara helt utrotade inom tio år.

Man kan ju tycka att det är trist om det inte finns honung längre, men det är värre än så. Bin är ansvariga för en stor del av världens växtlighet. Genom bipollination får vi jordgubbar, päron, nötter och lök, bomull, körsbär och en lång lista andra, rätt viktiga, frukter och grönsaker.

Den mest mystiska sjukdomen kallas för CCD - Colony collapse disorder. Helt plötsligt, utan någon tydlig anledning, lämnar alla arbetsbin kupan. Man har inte kunnat hitta någon tydlig koppling till något virus eller kvalster, kupan kan vara full med honung, men ändå sticker arbetsbina. Jag hoppas lite att det är en schysst revolution som pågår, men forskarna håller inte med.

CCD har undersökts på längden och tvären, och bland teorierna finns kombination av kvalster och bekämpningsmedel mot kvalstret, virus, påverkan från den yttre miljön som tex strålning eller luftföroreningar, och till och med kemikalier på växterna som honungsbiet besöker. Men ingen särskild teori har lyckats förklara CCD.

Kanske är det som delfinerna i So long and thanks for all the fish. Bina har studerat oss människor färdigt, och nu drar de hem igen...

Undrar bara vem som i så fall ska se till att mina blommor slår ut i sommar?

In the hanging garden no one sleeps

Växter lever tack vare fotosyntes. Det behövs vatten också, vilka mina stackars krukväxter är bevis på. Men det behövs inte konstgödsel. Det visar ny forskning från bland annat SLU.

Genom att kontrollera när i en växts liv den får tillgång till vatten kan man påverka hur hög kvalitet en växt får - och inte en enda övergödd bäck krävs. Om man vattnar cykliskt, dvs ger blomman vatten men sedan låter den torka ut, under tillväxtfasen men innan den sätter blommor så undviker man tillväxtrelaterade problem som idag ofta blir lösta genom att odlaren tillsätter olika kemikalier till växten.

Jag gillar den sköna rundgången denna forskning ger upphov till: genom att skippa konstgödsel och fokusera på bevattningen kan man undvika att smutsa ner vattnet.

A year has passed since I wrote my note

Forensisk lingvistik är en vetenskap där röst eller text används för att identifiera individen som sagt eller skrivit orden. Det är en etablerad del av lingvistiken och används bland annat för att identifiera stalkers och vem som ligger bakom hot.

Det finns också ytterligare ett användningsområde som är spännande. Det är möjligheten att säkerställa att en person verkligen ligger bakom tex ett SMS skickat från personens telefon. Under British science festival presenterades flera konkreta brottsutredningar då analys av SMS visat att en misstänkt mördare var den som egentligen låg bakom det som skickats från offrets telefon, och att det gjorts efter att offret redan avlidit.

Tim Grant, forskare vid Aston University i Birmingham, anlitas ofta av både åklagare och försvarare för att analysera texter. Han menar att sms-formen som sådan inbjuder till ett friare språkbruk och när man leker med ord, stil, grammatik så blir varje persons stil individuell och signifikant för personens stil, språk och läggning. Lokala dialektala ord placerar dig geografiskt, slangord placerar dig i en ålderskategori, ämnesvalet och meningen bakom meddelandet visar om du är man eller kvinna.

Ibland används metoden för att efterforska avsändare bakom hotbrev. Genom att koppla ihop sociologi och lingvistik kan en anonym text få en upphovsman, i alla fall en sannolik upphovsman.

"In these kinds of communication it is relatively easy to be, or at least feel, anonymous," (Tim Grant) said. "New technologies have created an anti-social phenomenon of mass anonymity, and the ability to identify the writer can only be beneficial for society." Läs mer här.

Jag vet inte om jag håller med - att det alltid gagnar samhället att anonyma avsändare identifieras. Det finns något väldigt hjärtevärmande i att läsa en anonym text, att skriva en anonym text och att inse att det finns hundra miljoner människor till, runt om i världen, som också slängt i en flaskpost.

These memories loose their meaning

Vad minns du, egentligen, om musik du hört? Minns du när du hörde en låt första gången? Minns du vilken låt du gillat, spelat mycket, lärt dig utantill? Hur är det med minnen kring Beatleslåtar? Forskare vid Leeds universitet har undersökt just Beatlesminnen.

We’d like you to think about an event from your own life that involved something to do with the Beatles. We are interested in how things the Beatles did - songs, movies, news stories, and so on - intersect with our own lives through our memories. We want you to give us as much information as you can so that we can analyse your memory alongside other people’s. One of the interesting discoveries is going to be the extent to which different songs/albums/news stories evoke strong memories.

Alltså, kan minnet av Beatles hos en svensk vara det samma som minnet av Beatles hos en annan svensk, eller en engelsman, en tysk eller en norrman? Vad är det som är lika och olika mellan hur man minns ett kulturellt skeende, ett musikstycke, en händelse eller en bild?

Hur man minns något självupplevt, ett självbiografiskt minne, hänger ihop med långtidsminnet och långtidsminnet gör oss till de vi är. Långtidsminnet är grunden för inlärt beteende, för val vi gör utan att tänka efter, för känslor om vad som är rätt och fel. Självbiografiska minnen rör ofta just känslor. Det är till exempel lätt att minnas hur man kände vid en viss punkt i livet om man hör en melodi som man förknippar med den. Careless whisper till exempel - på en gång är jag tillbaks i 80-talet, på piren i Hastings.

Men nu var det ju inte Wham utan Beatles som skulle studeras i detta projekt. Logga in och skriv in dina Beatlesminnen. Du kan också läsa andras minnen, som detta från en person som var och såg Beatles i Göteborg.
Suddenly I saw myself as the inhibited timid creature I was, and I decided there and then that things would have to change. I wanted to be free, confident, happy-go-lucky, the kind of girl that would appeal to guys like the Beatles, and from that moment I started working on my new persona.

Förut har man studerat globala minnen av en och samma händelse, som till exempel när rymdfärjan Challenger exploderade, men det här är första gången en popgrupp är i fokus. Kanske kan forskningen visa hur minnet följer med från unga år tills man är vuxen och till slut gammal.

...this will be the first time psychologists have attempted to gather a huge database of memories by tapping into the unique global influence The Beatles have in shaping our personal identities.
The results will help them further understand how children develop a capacity for memory, how adults process memory and how memory changes in older adulthood.

Du sitter fast, ensam och sist kvar - men det är bara som det känns

Det är tungt, det är sant att himlen finns min vän, det är bara nånting för - vintern dör!

Sol, vind, vatten och en liten liten knapp

Nästa lördag är det EarthHour - en timme då allt strömkrävande ska stängas av. Lampor, laddare, apparater - ja det är väl lika bra att slå av huvudsäkringen på en gång. I två år, med start i Sydney 2007, har miljoner stängt av strömmen, och nu har Världsnaturfonden bestämt sig för att globalisera evenemanget.

Men att stänga av är inte hållbart i längden. För att kunna komma vidare krävs investeringar i alternativa energikällor. Därför är det extra roligt att läsa att USAs regering nu - efter fyra års uppskjutna beslut - äntligen delat ut det första stödet till solkraft.

The company’s photovoltaic panels are meant for installation on commercial industrial rooftops and lay flat rather than on an angle. The company has been shipping panels since last July.

I Härnösand finns företaget som gör solenergin tillgänglig även för de som inte har stor investeringsbudget. Ny solcellsteknik till minskad kostnad ska förhoppningsvis knuffa solcellerna in i det allmänna medvetandet.

Mitt hustak vore perfekt. Rakt söderut, inte så stor lutning. Men det är tyvärr inte en progressiv hyresvärd som äger huset. Så tills dess de vaknar och skärper sig får jag väl göra vad jag kan på egen hand.
OFF

Listening to teachers is bringing me down - I thought they had much more to say

Det finns ungefär 300 000 studiecirklar i Sverige under ett år. Runt 3 miljoner deltagare, vilket inte är samma som nästan var annan svensk, en del går ju flera. Vävning, snickeri, matlagning, navigering osv osv, det mest kan läsas i cirkel. 260 000 ungdomar går i gymnasiet varje år. Så här dags i Sveriges utveckling är det en majoritet av befolkningen som vid något tillfälle läst vid gymnasiet.

Men kunskaperna jag värderar mest har jag inte lärt mig i någon skolbänk eller cirkel. Att byta punkterade däck vid vägkanten, att tända en eld, att kramas -listan är lång och varierad. Det kallas annars för internalisering, att ta kunskaper du fått presenterade för dig och göra dom till del av dig, ditt beteende, dina värderingar och tankar.

Tack mamma som lärde mig hur starka kvinnor kan vara. Utan det hade ingen annan kunskap kommit till nytta.

Att ingenting kan vara enkelt

Trodde du att det är bra att fira födelsedagar? Då är du uppenbarligen inte konservativt kristen. En hel del kristna ledare menar nämligen att födelsedagsfirandet är en hednisk ritual som man bör undvika.

Själv har jag precis varit på en supermysig fest, där vi -hedningar som vi då måste vara (?!) - tände små eldar som vi skickade iväg mot himlen för att fira att vi haft ännu ett underbart år med vår vän.

Jag hoppas det blir minst 60 fester till för honom!
Hurra, hurra, hurraaaaa

Det kunde varit värre

Idag upplevde jag en mycket spännande grej. Jag stod och skulle lägga ner lite Fruxo-kopior i påsen med godis (ja, kollegor, det blir fredagsgodis imorgon!)

Helt plötsligt sprätter handen iväg, sprider ett regn av flerfärgade gelegodisar över mig, golvet och alla kringstående. Lite som mjölkglaset i Mitt liv som hund. Jag skulle ju bara lägga ner dom i påsen - men handen gjorde nåt helt annat.

Ofrivilliga muskelrörelser kan bero på en massa saker. Det kan vara muskelspolen som är illa inställd, som missbedömer kraften som behövs för att åstadkomma den rörelse man vill göra. Som när man tar i för att lyfta en tung möbel och nästan trillar baklänges när den visar sig vara faner och inte solid ek.

Det kan vara en sjukdom, som Huntingdon, Parkinson eller någon annan som ger hyperkinesi-lika symptom. Biverkningar från någon medicin, för höga kaliumnivåer, tillfällig neuromyotoni efter en lång dags stillasittande framför dator eller så blev jag bara till mig av glädje inför fredagens godiskalas.

Förutom att jag efteråt blev rätt generar och självmedveten, så där som när man nästan-snubblar, så blev jag faktiskt rätt rädd också, när det helt plötsligt började regna godis över mig. Det var verkligen inte meningen!

Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber

Jag flyttade hemifrån rätt ung. Det var roligt, knäppt och oerhört utvecklande. Inte minst matlagningen fick utvecklas i rasande fart. Kvar från den tiden har jag en glad exprimentlusta och ett par riktigt otäcka matminnen.

En vän berättade att han, i väntan på mikrons intåg i våra liv, hade prövat att rosta både blodpudding (svårt) och fiskpinnar (lättare) i brödrost. Jag har nog alltid tänkt att det var fråga om moderna myter, mos på kranvatten och rostade fiskpinnar. Men jag hade fel.


Kan någon jag känner stycka en gris? Kan någon jag känner ens använda de flesta delar på en gris i matlagningen? Vi ska visst vara en förlorad generation, matlagningsmässigt.
Att den moderna människan inte kan laga mat verkar inte anses som ett stort problem i dagens samhälle, vilket det kanske heller inte är. Det är såklart alltid tråkigt när ett skattad kultur utdör, men å andra sidan är alla vi unga kvinnor tacksamma för att vi har blivit fritagna från kravet om den eviga matlagningen. Och herregud, om man verkligen vill kunna laga mat, hur svårt kan det i så fall vara?

Det finns en grundläggande missuppfattning i kulturen, att kvinnor lagar bättre mat än män. Men samtidigt är det ont om kvinnliga kockar i kocklandslag och kockSM. För att inte tala om att det är ont om kvinnor vid grillen. (Jag tror att det i grunden handlar om en ovilja mot att städa... och som mästerkock har du i alla fall en stab som röjer upp efter dig.) Men vardagslagningen knuffas över på kvinnorna.

VIsst, det finns familjer som delar lika, men hur många är det? Egentligen? Kvinnor arbetar obetalt ungefär 8 timmar per vecka mer än män. Om det är fråga om hockeyträning eller dammsugning framgår inte av underlaget.

Dagens kreativa insats i köket blev en grönsakspytt/wok med vad jag hade hemma. Det funkade fint. Nu är köket stökigt igen, men det får staben ta hand om.

If you ate more comfort food, maybe you wouldn´t have to go around shooting people

Det du äter påverkar dig fysiologiskt, kemiskt och biologiskt. Sockerberoende är etablerat som begrepp, fibrernas vara eller inte är en ständig strid runt barnfamiljernas köksbord, stenåldern, kolhydratfritt och GI slängs omkring i alla lunchrum.

På Lunds universitet finns en särskild forskningsenhet för det som kallas för funktionell mat, functional food. Det är mat där vissa egenskaper i maten sticker ut mer än i andra livsmedel. Smart mat, giftig mat, mat som gör dig smal, glad, sjuk och klok.

Forskningsprojektet Phime försöker odla fram ett sädesslag som ska låta bli att ta upp gifter, tex kadmium, men däremot särskilt ta upp selen och zink ur marken.

Forskningsprojekt om kakao visar att flavanoiderna gör ditt minne bättre och ditt sinne skarpare.

Tranbär motverkar urinvägsinfektioner, granatäpple prostataproblem. Spirulina stärker immunförsvaret.

Man forskar till och med på palt! Vid Umeå universitet finns matkulturenheten, och paltens relativa onytta har utretts i doktorsavhandlingar om varför åldersdiabetes ökar bland norrlänningar.

Själv är jag för opålitlig för dieter, för kortsiktig för kost som hälsofrämjande insats och för lat för planerade och sammansatta menyer. Jag är också helt och hållet övertygad om de många positiva effekterna som Ben&Jerrys glass medför. Helt utan behov av forskning först.

How to charm a girl

Jag snubblade över denna under en rätt orelaterad sökning med motor och vill dela med mig!

I tre enkla (?!?) steg menar författaren Vermis att man kan charma en flicka. Steg tre är underbart:
In the final you will have her attention and that is most important. Not forget to be a good listener and to make her laugh, this are the most important things. Success

Ibland undrar jag vad grannarna tror, i mitt lyhörda 50-tals hus, när det bara inte går att undvika att skratta högt.

Success!

Ibland blir man överraskad på de konstigaste sätt

I dagens ST kan man läsa om den något överraskande födseln av en bebis som ingen visste var på väg. Det händer någon gång vart tredje år eller så, säger barnmorskan.

Riktigt så överraskad har jag aldrig blivit.

Men några härliga tillfällen finns det ändå. Många av dom kan jag (vill jag?) inte riktigt berätta om här. Ibland har det handlat om att jag fått ett förtroendeuppdrag som jag aldrig trodde jag skulle få. Ibland har det varit en present eller julklapp som fått hakan att träffa backen.

Ett tillfälle var när jag som tonåring stod på Place George Pompidou, hukande under regnet den 14 juli, med fyrverkerier över himlavalvet. På andra sidan en pelare stod plötsligt en klasskamrat från högstadiet. Då blev jag förvånad. Att i stort sett alla turister i hela Paris var just där då gör slumpen mindre men min överraskning lika stor.

DN har en rolig text om slumpen, vad den egentligen är och varför vi reagerar som vi gör när något orimligt slumpartat händer.

I grunden finns tankeexperimentet Schrödingers katt. Kan en katt, som är levande när den stängs in i en låda, vara både levande och död tills dess att lådan öppnats och den ena eller andra verkligheten bevisats genom observation? Alla alternativ är tillgängliga tills dess att ett av dom inträffat. Hur det fungerar kvantmekaniskt är jag inte kvinna att förklara, och om du är orolig för den stackars katten kan du här läsa om att den kan vara befriad av en djurrättsorganisation.

Och även om jag vet att verkligheten är en följd av en lång matematisk formel så skulle jag bli rätt överraskad om jag fick en låda med en katt i.

There´s no place like home

Staden som överraskar?

En roligare stad för vardag och fest?

Norrlands huvudstad?

Hur som, idag var den snygg i alla fall.

Det är väl vackert väder ovanför molnen

Vad vill du med din blogg?, sa en vän.
Jag blev lite ställd. Vadå vill? Måste man alltid vilja nåt med allt man gör? Och det har jag ju sagt, jag skriver för att det är roligt. Och svårt. Mest svårt.

Men sedan tänkte jag lite. Är det egot, utfläkningen, den offentliga uppvisningen av det privata livet för att bli sedd? Är det folkbildningsidealet, låt mig berätta vad jag vet, servicetanken? Är det oväsentligt om någon läser detta? Och vad har jag för ansvar för att det inte ska vara slöseri med den personens tid?

Kanske handlar det om att bli en del av en historik. Om att skapa något som beskriver min nutid, vår samtid, kulturen och omvärlden som den ser ut här och nu. Andra gör det bättre, med litteratur, konst, musik. Där är jag inte.

Jag håller mitt lilla liv emellan händerna
Nu har jag lust att ta ett kliv å sätta nåt spår innan jag går
Kom med å gör en liten stund som ska va kvar i hundra tusen år
Tack, Jakob Hellman.

The worst crime is faking it

-Jag har slutat bry mig, sa jag till en vän.
-Du? Det låter otroligt?!, sa vännen.

När jag hade förklarat lite mer, fast inte allt, så verkade vännen förstå.
-Du menar att du blivit ekonomisk? Investering och avkastning ska stämma, helt enkelt, undrade vännen.

I dessa kristider kändes det som en bra liknelse. Men för att fortsätta i samma anda, vad händer när den förväntade avkastningen blir något annat, mycket sämre? Då är det bra att man inte bryr sig, kan jag säga. Vatten på en gås, som en liten skalbagge med pansar, slime utan motstånd eller behov av former, ogräs med resistens mot alla gifter.

Sedan gäller det att också tydligt visa att man inte bryr sig, så inte folk får uppfattningen att man på något sätt är seriös, engagerad eller tänker bidra. Där har jag en bit kvar. Men tro mig, snart kommer ingen att bli förvånad av min brist på brydd.

På fel plats

När jag står där, och ser mig omkring, och inser att jag nog inte riktigt är där jag tänkte mig, så slits jag mellan två känslor. Den första - SHIT! Den andra - Det HÄR verkar spännande. Vad kan jag göra för roligt här?

Kanske tänker denna kråka likadant, där den sitter på en dörrstängare på Stockholm C. Här verkar det vara roligt, vad kan man hitta på nu? Den poserade i alla fall snällt, visst?

Kråkor är riktigt smarta. Forskare i Japan såg redan på 70-talet hur kråkor placerade valnötter på gatan och väntade på att bilarna skulle krossa skalet. En anpassning till det urbana livet. Kanske också en följd av att det är universitetsutbildade kråkor, i staden Sendai som har 7 universitet, eller kanske bara helt vanliga kråkor som råkade bo på en ort där det drällde av forskare... Snacka om fel plats.

Friday I´m in love

Dressed up to the eyes
It's a wonderful surprise
To see your shoes and your spirits rise
Throwing out your frown
And just smiling at the sound
And as sleek as a shriek
Spinning round and round
Always take a big bite
It's such a gorgeous sight
To see you eat in the middle of the night
You can never get enough
Enough of this stuff
It's Friday
I'm in love
Tack, Robert Smith/The Cure

Mustela nivalis nivalis

Den här lilla vesslan stod och väntade på mig på väg hem igår natt. Söt, visst?

Vesslan är som alla mårddjur en beryktad jägare, med knivskarpa tänder. Som rovdjur dödar vesslan ofta betydligt mer än vad den äter upp. Så står det på Jägareförbundets hemsida och på NE.se.

När jag gick hem genom Stockholmsnatten mötte jag i stort sett bara män. Ensamma äldre, raska yngre, grupper av tonåringar, men nästan bara män. Själv tänkte jag inte på det, förrän jag var nästan framme. Då kändes det helt plötsligt otrevligt osäkert, att vara ute och promenera på rätt folktomma gator, ensam, med en massa rovdjur runt omkring. Vet inte vad det var som fick mig att känna så, helt utan någon konkret anledning. Lättskrämd är jag inte, och efter något andetag vann min analytiska sida över min känslosamma, för inte fan skulle det hända mig nåt.

Men ändå. Det är för många vesslor lösa, och för få som håller koll.

In my place

Med resande kommer övernattningar på andra ställen än hemma. Ibland har man det bra, med lingonbubbelbad och små champagneflaskor, ibland har man det sämre, med övermjuka resårbottnar och oinbjudna sängkamrater med betydligt fler ben än två.



Här var det rätt ok. Fast jag känner mig alltid lite skyldig när jag bor ensam i ett dubbelrum. Knappa 20.000 svenskar är hemlösa, i Stockholm sover hundratals människor på gatan varje natt. Och där ligger jag.


I was scared, I was scared
Tired and underprepared
But I wait for it

If you go, if you go
Leave me down here on my own
Well I wait for you
Tack, Coldplay

I don´t think a person should run unless he´s being chased

- och med detta citat känner jag att jag fått allt stöd som behövs i mitt mycket moraliska beslut att inte inkludera löpträning i mitt nuvarande program.

Du har en helt fruktansvärd hållning

Underbara, tyvärr bortgångne, författaren Douglas Adams (Liftarens guide till galaxen, Last chance to see, Dirk Gently mm) upptäckte att det fanns en massa saker i världen som inte hade något ord som beskrev dem. Så han samlade ihop en massa ord som inte hade någon mening, dvs platsnamn, och parade ihop orden med sakerna.

Dit hör sättet att stå när man undersöker en bokhylla. Eftersom Adams pratar engelska blev ordet ahenny. (Egentligen en liten irländsk by.)

Lite lätt framåtlutad, men mest åt ena sidan, huvudet på sned och (i mitt fall) ena handen lätt höjd för att lättare kunna röra böckerna, det är ahenny. Boken heter The meaning of Liff, och uppdateringen The deeper meaning of Liff.


Bokhyllor säger -oavsett hur man står när man ser på dem - en hel del om sina ägare.

Att hitta "Grottbjörnens folk" hos singelmannen på 40 är överraskande, precis som "Cigarrens historia" är hos min icke rökande, ogifta moster. Är det en allätare, en minimalist, en teoretikers eller en romantikers bokhylla? Pocket eller inbundet? Bokrea eller förstautgåvor? Och hur är den organiserad? En del kör efter färger och storlekar, andra har biblioteket som förebild. Finns det andra saker i hyllan, är den en inredningsdetalj eller ett praktiskt sätt att förvara ett viktigt innehåll?

Min är slarvig, överfull och tematisk.

Kuddkrigarkonsten

För två år sedan var jag i San Francisco och hamnade mitt i deras superroliga jättestora kuddkrig. Men staden har tröttnat på att städa upp efter kuddkrigarna och hotar stoppa arrangemanget nästa år. Kan bli svårt, eftersom det är en flashmob, men ändå begripligt.

Artikeln från SF Gate.

Blir du sugen på att själv delta - kör hårt! Den 4 april arrangeras ett kuddkrig på Sergels Torg i Stockholm.

We get sleepy if we don´t sleep

Jerry Siegel, professor vid UCLA, forskar kring sömn. Det är ett oerhört komplicerat ämne att studera. Vi vet egentligen inte mer än titeln. Vi blir trötta om vi inte sover. Resten är mest bara teorier.

Man kan mäta nivåer av hormoner i kroppen, och sömnbrist ger ökad mängd stresshormon och minskade mängder av tex tillväxthormoner. Men vad det är just i sömn som får dessa effekter vet man inte.

Man kan kontrollera människors koordination efter en period utan sömn. Den är sämre än för dom som sovit, men vad det är i sömnen som gör att man lättare kan kontrollera kroppen vet man inte.

Utom just det att vi blir trötta om vi inte sover.

Skulle du hälla i dig en flaska vin och sedan köra hem? Hoppas inte, men att köra när man är trött är lika trafikfarligt. Sömndruckenhet är ett rätt logiskt uttryck, med tanke på hur man beter sig på lite sömn.

Man kan hålla sig igång på tre timmars sömn, man kan återhämta borttappad sömn inom ett par dygn, man kan leva rätt bra utan REM-sömn och utan djupsömn. Och det kanske är bra, eftersom vi sover allt sämre. Mängden djupsömn som svenskar sover under en natt har minskat. Det gör oss dumma, eftersom djupsömnen är viktig för inlärningen. Vi får diabetes av sömnbrist, vi går upp i vikt och blir argsinta. Har du sömnbrist tar vaccin sämre. Din hud blir slappare och det är svårare att skratta. Nä, just dom två sista är inte sanna. Där hittade jag allt på.

Jag sover gott (ta i trä!) skiftarbete till trots. Om jag inte skulle göra det finns ju alltid lilla pillerburken från USA. Droger, någon?

Jag vill ha en röd fallos på min grav när jag dör

Citatet i rubriken är min vän Evas. Det är en klassisk låt hon står bakom som kort sagt handlar om att få sin grav prydd av en enorm röd granitfallos, som så många män fick under 1800-talet. Jag hoppas att hon vill framföra den när jag dött.

Totalt fem låtar att spela på sin begravning, det är vad jag ska komma på nu, så då är det fyra kvar.

Idéen kommer från Mymlans kompis Morris och uppmaningen finns på hennes blogg.

Jag är ju mot begravningar. Så låtar till min död blir bättre, även om jag inte tänker komma tillbaks och bråka om någon anhörig eller vem det nu blir som ska hantera mig efter detta vill bränna iväg värsta ceremonin.

Jag tycker Glen Phillips, tidigare i Toad the Wet Sprocket, är helt rätt. Hans Marigold eller kanske Don´t need anything platsar, Marigold om just en anhörigs död och Don´t need anything om hur vi bara behöver varandra, inget mer.

Jakob Hellman, vars Och Stora Havet är mitt soundtrack, måste vara med. Vackert väder känns mest rätt, den är stor och nära på samma gång.

The Smiths, There is a light that never goes out. För att det är så skönt med pop och sorg på samma gång. Kanske förmätet att förutsätta att det blir sorg, men det är nog ändå rätt sannolikt.

Jason Colett, We all loose one another. Framförd live. Gärna med allsång i refrängen.

Inget klassiskt platsar, inga psalmer platsar. Jag lever för innehållet, då får innehållet vara budskapet när jag dött också.

Monsterkvinnan

På Stockholms stadsteater går nu föreställningen Monsterkabinettet. Författare är Malin Axelsson men den bygger på citat från en ruskig(?) samling kvinnor, från Medusa till Britney Spears, som alla delar ödet att ha fallit ur rollen som kvinna och blivit monster i berättelserna om deras liv.

I pjäsen citeras Virginia Woolf, en passage från A room of one´s own, en föreläsning hon höll 1928:
I thought how unpleasant it is to be locked out, and I thought how it is worse perhaps to be locked in.

Tanken är intressant. Vill jag hellre stå utanför än innanför? Är det värre att inte få komma in än att inte få komma ut? Vad är självständighet värt i uppoffring av gemenskap, samhörighet, tillhörighet? Jag har egentligen inga par i min omgivning som jag tycker har löst ekvationen, men vad jag tycker är ju oväsentligt. Själva ser dom säkert annorlunda på saken och jag ska inte vara ofin och recensera dom här, men för mig är det en svår nöt att knäcka.

Vad är det i paret som gör 1+1 till mer än 2? Om resultatet egentligen blir 1,7, hur kan det vara ett positivt resultat? Är det som när man kokar knäck? Ju längre det kokar ju mindre blir det kvar men ingredienserna blir bara hårdare och hårdare bundna till varandra. Eller är det som i många fall, att en eller båda raderar delar av sig själva för att passa ihop?

Jag undrar över andras val, begriper att dom gjort dom, men sitter själv kvar och balanserar på eggen, oförmögen att svinga mig ner på den ena eller andra sidan. Oförmögen att VILJA.

Talade med en man som berättade att han i sitt liv hade möjlighet att bli just ett par, att det fanns inte bara en utan två kvinnor som drömde om ett liv med honom. Men hans matematik gick inte ihop. Det var något i slutsumman som saknades. Så det är ju uppenbart inte en fråga om kvinnligt och manligt.

Är du hellre inlåst än utestängd?

subliminal messages III

Women are brighter than men. That´s true. But it should be kept quiet or it ruins the whole racket.
Anita Loos


Who was the first computer operator? Eve. She had an Apple in one hand and a Wang in the other.


When we talk about equal pay for equal work, women in the workplace are beginning to catch up. If we keep going at this current rate, we will achieve full equality in about 475 years. I don't know about you, but I can't wait that long.
Lya Sorano

Some men

Some men are born mediocre
Some men achieve mediocrity
And some men have mediocrity thrust upon them.
Joseph Heller

Glad 8 mars!

subliminal messages II

Women are superior to men - you see loads of bright men with stupid women, but how many bright women do you see with stupid men?
Clint Eastwood


Three wise men? - You´ve got to be kidding!


Men think monogamy is something you make dining room tables out of.
Kathy Lette

How are all things made for man?

Farkosten Kepler lyfte i natt från Kennedy Space Center. Under tre år ska den susa runt i en omloppsbana runt solen och leta efter planeter genom att studera små avbrott i rymdljuset som kan betyda att en planet just passerade framför en avlägsen stjärna. Målet är att identifera möjliga planeter i strävan efter att hitta andra, bebodda, planeter i universum. Läs NYTimes artikel.

Jag undrar - varför? Hade det varit för 15-20 år sedan hade jag i alla fall kunnat tänka mig att det faktiskt var för att just se om vi är de enda, eller om det finns andra. Nu undrar jag om det inte egentligen är en förstudie till den migration som kommer att säljas in som alternativet till att bo kvar på en utsliten jord.

Spännande blir det i alla fall att följa den superstarka kamerans färd.

Stoltheten bedrar

Hands down
I’m too proud for love
But eyes shut it’s you I’m thinking of
But how we move from A to B
It can’t be up to me
Cause you don’t know
Eye to eye
Thigh to thigh
I let go.

Tack, Lykke Li.

Ta din säng och gå

Min bil helar sig själv.

Den var sjuk. Just den sjukan har den kvar.
Men den hade också en trasig blinkers. Det var förra veckan, när det var rätt rivigt kallt. Helt plötsligt en morgon hade jag ingen blinkers vänster bak. Tänkte laga den, men helt plötsligt, när graderna var mer mot noll, funkade den igen!

Samma hände för två vintrar sen, då var det airbagen som verkade vara trasig, men som helt plötsligt funkade igen.

Den är tysk, ja, den är väl koreansk, men bodde i Tyskland innan den flyttade till Sverige. Där var det nog aldrig -18 grader.

När jag tänker efter är det nog bara helt naturligt att man slutar fungera när det är -18 grader. Det gör ju jag med, och jag har betydligt mindre elsladdar än bilen.

subliminal messages

There is a moment when a man develops enough confidence and ease in a relationship to bore you to death.
Eve Babits


Scratch most feminists and underneath there is a woman who longs to be a sex object, the difference is that is not all she longs to be.
Betty Rollin


Women are never disarmed by compliments, men always are. That is the difference between the sexes.
Oscar Wilde

You´ve said that word so many times it´s not even a word anymore

Växten Lunaria annia kallas för honesty, ärlighet, på engelska. På svenska heter den Judaspenningar. Den heter alltså två totalt olika, nästan motsatta, saker på två språk. Samma späda lilla lila växt, som också heter månviol, är både ärlighet och det utlimata förräderiet på samma gång.

Inte utan att jag känner igen mig.

Vår kultur del II

Har tidigare berättat om mina utstuderade planer på en aktiv kulturvår.

Snart halvvägs i utbudet, så en liten sammanfattning av händelserna hittills känns lagom.

Håkan Hellström lät verkligen illa. Som om han sjöng i en burk full med skruvar som låg i en torktumlare. Alltså, ljudbilden var dålig, inte Håkans sång. Hade man bara sluppit skruvburken så hade det varit lovely. STs recension och den bättre i Dagbladet

Nu blev det lovely i alla fall! Håkan ville inte sluta, publiken älskade honom och allt blev till ett ljuvligt långt musikhångel.

Monsterkabinettet på Stockholms stadsteater dög. Texten var mycket bra men något kantigt framförd. Kommer en annan postning kring innehållet senare.

Kleerup drabbades av strömavbrott sex takter in i första låten. Halva stan var svart, men med hjälp av ett stulet piano från jazzklubben, lite stearinljus och en tallrik att trumma på fick vi en intim, oerhört unplugged, 4 låtar lång minikonsert som charmade mig betydligt mer än vad jag tror den elektrifierade versionen hade gjort.

Danko Jones fick stå över då jag vaktade syskonbarn.

På det stora hela ett ok utfall för första perioden.

An alien has taken over my body!

"Hot and healthy"

Det här är finsk glögg i tetra. Fina kartonger med julmotiv. Men jag måste erkänna att "Hot and healthy" mer låter som en slogan på en eskorts hemsida.

Ja, jag vet. Skärpning!

La phobie de l’ennui

Helt plötsligt var den bara där. Naturen.
Vad gör man?
Enligt Maria Lantz på DN-kultur är förevigandet av meningslösa vyer som sedan läggs upp på hemsidor ett tecken på att dagens människor är slavar under en rådande estetik, där vi njuter av sådant vi känner igen.

Vi som lever i dag kan sägas tillhöra den första generation där det mesta vi upplever först har presenterats för oss via tekniska bilder – film och fotografi. Filosofen Vilém Flusser säger att vi därför tycks navigera i världen utifrån dessa tidigare inpräntade bilder, och vi rör oss som i en tillvaro av bildskärmar där den ursprungliga tolkningsförmågan gått förlorad: vi känner igen i stället för att upptäcka.

Jag njöt när jag åkte bussen förbi detta landskap. Men jag upptäckte inget. Jag observerade, dokumenterade och presenterar här ännu en vy.

Vadå velig? Jag!?

Det här konstverket står i en park i Sundsvall.

Jag brukar alltid välja Ja. Eller Nej. Sällan väljer jag Jag vet inte. Ändå är det det alternativet som jag nog borde välja oftast, så ofta att jag nog faktiskt borde bosätta mig där under. En liten fåtölj, en ljusstake, några böcker och en filt.

Jag vet inte borde vara tatuerat i min panna.

Jag vet inte borde blinka som Stomatol-skylten på en ställning på mina axlar.

Jag vet inte borde vara det första och det enda jag säger. Någonsin.

Att låtsas som att jag är en Ja och Nej person är ett enormt hyckleri.

Jag vet inte. Deal with it!

för framtids segrar

Det gäller att valla rätt.

Bakhala skidor är inte heller roliga. För vart steg framåt, åker man två steg bakåt och ända [sic!] sättet att komma fram är att vända om och åka åt motsatt håll.

Underhållande text som sätter skidåkningen i rätt perspektiv.

Run, Forrest! Run!

Det jag minns allra bäst från min sista begravning är hur gärna jag ville springa därifrån. Bara vända allt och alla ryggen och gå. Någon helt annanstans, där det inte fanns någon kista, där ingen var död, inga var ledsna, ingen tyckte synd om mig.

I kistan låg min pappa. Jag var 11 och han var död.

Jag har inte varit på någon närståendes begravning efter det, när mormor och sen morfar begravdes var jag stor nog att kunna vägra, min mamma gravsattes bara, ingen begravning.

Horisonten är aldrig så lockande som när den inte går att nå. Det ljuvliga i att bara försvinna, som en prick som blir mindre och mindre tills den helt löses upp i omgivningens ljus. Lämna allt bakom, lägga bort känslorna och bara gå. Avståndet måste kunna mjuka upp och försvaga sorgen, det är mitt 11-åriga jag övertygat om, men istället för att springa bort blir jag lamslagen stående på kyrkbacken.

The perfect woman is a blind nymphomaniac heiress, who lives on top of a pub.

Jag är inte kräsen.
Eller, jo-det är jag, men jag ger allt och alla en chans i alla fall.
Ändå är det stort sett omöjligt att träffa vettiga människor nuförtiden.

Ta till exempel förra veckans krogbesök. (Ja, visst har du rätt, urvalet och möjligheterna till vettighet överhuvudtaget är små på krogen, men JAG är ju där, så uppenbarligen går även sansade, normala människor ut. Öh...) Nå, där står jag i baren och mannen intill tycker att han och jag ska prata med varandra. Visst, under principen alla får en chans så försöker jag konversera.

Det är svårt.

Mannens insats (och detta är ändå en ingenjör) består i att med viss regelbundenhet titta ner i min urringning för att sedan titta upp och säga "du är rolig, du".
Håll med om att det inte är att vara kräsen att förvänta sig lite mer av ett samtal, även på krogen?

Så vad är denna persons erfarenhet av mellanmänsklig kommunikation? Har det varit effektivt tidigare, urringningsfokus och tre-ords meningar?

Själv ägnade jag mig raskt istället åt dansgolvets nöjen, för det var bra mycket mer innehåll i låtarna än i ingenjören.

Oerhört frustrerande

Jag är oerhört uttråkad, full av saker jag vill berätta om och ännu inte med dator igen. Men snart! I alla fall hoppas jag det. Det var nåt med hårddisken, vilket är lagningsbart och inte farligt dyrt. Men tills dess jag har min egen lilla baby i händerna igen blir det inte mer här. Hoppas det bara blir ett par dagar till.