15 mars 2009

There´s no place like home

Staden som överraskar?

En roligare stad för vardag och fest?

Norrlands huvudstad?

Hur som, idag var den snygg i alla fall.

14 mars 2009

Det är väl vackert väder ovanför molnen

Vad vill du med din blogg?, sa en vän.
Jag blev lite ställd. Vadå vill? Måste man alltid vilja nåt med allt man gör? Och det har jag ju sagt, jag skriver för att det är roligt. Och svårt. Mest svårt.

Men sedan tänkte jag lite. Är det egot, utfläkningen, den offentliga uppvisningen av det privata livet för att bli sedd? Är det folkbildningsidealet, låt mig berätta vad jag vet, servicetanken? Är det oväsentligt om någon läser detta? Och vad har jag för ansvar för att det inte ska vara slöseri med den personens tid?

Kanske handlar det om att bli en del av en historik. Om att skapa något som beskriver min nutid, vår samtid, kulturen och omvärlden som den ser ut här och nu. Andra gör det bättre, med litteratur, konst, musik. Där är jag inte.

Jag håller mitt lilla liv emellan händerna
Nu har jag lust att ta ett kliv å sätta nåt spår innan jag går
Kom med å gör en liten stund som ska va kvar i hundra tusen år

Tack, Jakob Hellman.

The worst crime is faking it

-Jag har slutat bry mig, sa jag till en vän.
-Du? Det låter otroligt?!, sa vännen.

När jag hade förklarat lite mer, fast inte allt, så verkade vännen förstå.
-Du menar att du blivit ekonomisk? Investering och avkastning ska stämma, helt enkelt, undrade vännen.

I dessa kristider kändes det som en bra liknelse. Men för att fortsätta i samma anda, vad händer när den förväntade avkastningen blir något annat, mycket sämre? Då är det bra att man inte bryr sig, kan jag säga. Vatten på en gås, som en liten skalbagge med pansar, slime utan motstånd eller behov av former, ogräs med resistens mot alla gifter.

Sedan gäller det att också tydligt visa att man inte bryr sig, så inte folk får uppfattningen att man på något sätt är seriös, engagerad eller tänker bidra. Där har jag en bit kvar. Men tro mig, snart kommer ingen att bli förvånad av min brist på brydd.

13 mars 2009

På fel plats



När jag står där, och ser mig omkring, och inser att jag nog inte riktigt är där jag tänkte mig, så slits jag mellan två känslor. Den första - SHIT! Den andra - Det HÄR verkar spännande. Vad kan jag göra för roligt här?

Kanske tänker denna kråka likadant, där den sitter på en dörrstängare på Stockholm C. Här verkar det vara roligt, vad kan man hitta på nu? Den poserade i alla fall snällt, visst?

Kråkor är riktigt smarta. Forskare i Japan såg redan på 70-talet hur kråkor placerade valnötter på gatan och väntade på att bilarna skulle krossa skalet. En anpassning till det urbana livet. Kanske också en följd av att det är universitetsutbildade kråkor, i staden Sendai som har 7 universitet, eller kanske bara helt vanliga kråkor som råkade bo på en ort där det drällde av forskare... Snacka om fel plats.

Friday I´m in love



Dressed up to the eyes
It's a wonderful surprise
To see your shoes and your spirits rise
Throwing out your frown
And just smiling at the sound
And as sleek as a shriek
Spinning round and round
Always take a big bite
It's such a gorgeous sight
To see you eat in the middle of the night
You can never get enough
Enough of this stuff
It's Friday
I'm in love

Tack, Robert Smith/The Cure

12 mars 2009

Mustela nivalis nivalis



Den här lilla vesslan stod och väntade på mig på väg hem igår natt. Söt, visst?

Vesslan är som alla mårddjur en beryktad jägare, med knivskarpa tänder. Som rovdjur dödar vesslan ofta betydligt mer än vad den äter upp. Så står det på Jägareförbundets hemsida och på NE.se.

När jag gick hem genom Stockholmsnatten mötte jag i stort sett bara män. Ensamma äldre, raska yngre, grupper av tonåringar, men nästan bara män. Själv tänkte jag inte på det, förrän jag var nästan framme. Då kändes det helt plötsligt otrevligt osäkert, att vara ute och promenera på rätt folktomma gator, ensam, med en massa rovdjur runt omkring. Vet inte vad det var som fick mig att känna så, helt utan någon konkret anledning. Lättskrämd är jag inte, och efter något andetag vann min analytiska sida över min känslosamma, för inte fan skulle det hända mig nåt.

Men ändå. Det är för många vesslor lösa, och för få som håller koll.

In my place

Med resande kommer övernattningar på andra ställen än hemma. Ibland har man det bra, med lingonbubbelbad och små champagneflaskor, ibland har man det sämre, med övermjuka resårbottnar och oinbjudna sängkamrater med betydligt fler ben än två.



Här var det rätt ok. Fast jag känner mig alltid lite skyldig när jag bor ensam i ett dubbelrum. Knappa 20.000 svenskar är hemlösa, i Stockholm sover hundratals människor på gatan varje natt. Och där ligger jag.


I was scared, I was scared
Tired and underprepared
But I wait for it

If you go, if you go
Leave me down here on my own
Well I wait for you

Tack, Coldplay

10 mars 2009

I don´t think a person should run unless he´s being chased

- och med detta citat känner jag att jag fått allt stöd som behövs i mitt mycket moraliska beslut att inte inkludera löpträning i mitt nuvarande program.

Du har en helt fruktansvärd hållning

Underbara, tyvärr bortgångne, författaren Douglas Adams (Liftarens guide till galaxen, Last chance to see, Dirk Gently mm) upptäckte att det fanns en massa saker i världen som inte hade något ord som beskrev dem. Så han samlade ihop en massa ord som inte hade någon mening, dvs platsnamn, och parade ihop orden med sakerna.

Dit hör sättet att stå när man undersöker en bokhylla. Eftersom Adams pratar engelska blev ordet ahenny. (Egentligen en liten irländsk by.)

Lite lätt framåtlutad, men mest åt ena sidan, huvudet på sned och (i mitt fall) ena handen lätt höjd för att lättare kunna röra böckerna, det är ahenny. Boken heter The meaning of Liff, och uppdateringen The deeper meaning of Liff.


Bokhyllor säger -oavsett hur man står när man ser på dem - en hel del om sina ägare.

Att hitta "Grottbjörnens folk" hos singelmannen på 40 är överraskande, precis som "Cigarrens historia" är hos min icke rökande, ogifta moster. Är det en allätare, en minimalist, en teoretikers eller en romantikers bokhylla? Pocket eller inbundet? Bokrea eller förstautgåvor? Och hur är den organiserad? En del kör efter färger och storlekar, andra har biblioteket som förebild. Finns det andra saker i hyllan, är den en inredningsdetalj eller ett praktiskt sätt att förvara ett viktigt innehåll?

Min är slarvig, överfull och tematisk.

Kuddkrigarkonsten

För två år sedan var jag i San Francisco och hamnade mitt i deras superroliga jättestora kuddkrig. Men staden har tröttnat på att städa upp efter kuddkrigarna och hotar stoppa arrangemanget nästa år. Kan bli svårt, eftersom det är en flashmob, men ändå begripligt.

Artikeln från SF Gate.

Blir du sugen på att själv delta - kör hårt! Den 4 april arrangeras ett kuddkrig på Sergels Torg i Stockholm.

9 mars 2009

We get sleepy if we don´t sleep

Jerry Siegel, professor vid UCLA, forskar kring sömn. Det är ett oerhört komplicerat ämne att studera. Vi vet egentligen inte mer än titeln. Vi blir trötta om vi inte sover. Resten är mest bara teorier.

Man kan mäta nivåer av hormoner i kroppen, och sömnbrist ger ökad mängd stresshormon och minskade mängder av tex tillväxthormoner. Men vad det är just i sömn som får dessa effekter vet man inte.

Man kan kontrollera människors koordination efter en period utan sömn. Den är sämre än för dom som sovit, men vad det är i sömnen som gör att man lättare kan kontrollera kroppen vet man inte.

Utom just det att vi blir trötta om vi inte sover.

Skulle du hälla i dig en flaska vin och sedan köra hem? Hoppas inte, men att köra när man är trött är lika trafikfarligt. Sömndruckenhet är ett rätt logiskt uttryck, med tanke på hur man beter sig på lite sömn.

Man kan hålla sig igång på tre timmars sömn, man kan återhämta borttappad sömn inom ett par dygn, man kan leva rätt bra utan REM-sömn och utan djupsömn. Och det kanske är bra, eftersom vi sover allt sämre. Mängden djupsömn som svenskar sover under en natt har minskat. Det gör oss dumma, eftersom djupsömnen är viktig för inlärningen. Vi får diabetes av sömnbrist, vi går upp i vikt och blir argsinta. Har du sömnbrist tar vaccin sämre. Din hud blir slappare och det är svårare att skratta. Nä, just dom två sista är inte sanna. Där hittade jag allt på.

Jag sover gott (ta i trä!) skiftarbete till trots. Om jag inte skulle göra det finns ju alltid lilla pillerburken från USA. Droger, någon?

8 mars 2009

Jag vill ha en röd fallos på min grav när jag dör

Citatet i rubriken är min vän Evas. Det är en klassisk låt hon står bakom som kort sagt handlar om att få sin grav prydd av en enorm röd granitfallos, som så många män fick under 1800-talet. Jag hoppas att hon vill framföra den när jag dött.

Totalt fem låtar att spela på sin begravning, det är vad jag ska komma på nu, så då är det fyra kvar.

Idéen kommer från Mymlans kompis Morris och uppmaningen finns på hennes blogg.

Jag är ju mot begravningar. Så låtar till min död blir bättre, även om jag inte tänker komma tillbaks och bråka om någon anhörig eller vem det nu blir som ska hantera mig efter detta vill bränna iväg värsta ceremonin.

Jag tycker Glen Phillips, tidigare i Toad the Wet Sprocket, är helt rätt. Hans Marigold eller kanske Don´t need anything platsar, Marigold om just en anhörigs död och Don´t need anything om hur vi bara behöver varandra, inget mer.

Jakob Hellman, vars Och Stora Havet är mitt soundtrack, måste vara med. Vackert väder känns mest rätt, den är stor och nära på samma gång.

The Smiths, There is a light that never goes out. För att det är så skönt med pop och sorg på samma gång. Kanske förmätet att förutsätta att det blir sorg, men det är nog ändå rätt sannolikt.

Jason Colett, We all loose one another. Framförd live. Gärna med allsång i refrängen.

Inget klassiskt platsar, inga psalmer platsar. Jag lever för innehållet, då får innehållet vara budskapet när jag dött också.

Monsterkvinnan

På Stockholms stadsteater går nu föreställningen Monsterkabinettet. Författare är Malin Axelsson men den bygger på citat från en ruskig(?) samling kvinnor, från Medusa till Britney Spears, som alla delar ödet att ha fallit ur rollen som kvinna och blivit monster i berättelserna om deras liv.

I pjäsen citeras Virginia Woolf, en passage från A room of one´s own, en föreläsning hon höll 1928:
I thought how unpleasant it is to be locked out, and I thought how it is worse perhaps to be locked in.

Tanken är intressant. Vill jag hellre stå utanför än innanför? Är det värre att inte få komma in än att inte få komma ut? Vad är självständighet värt i uppoffring av gemenskap, samhörighet, tillhörighet? Jag har egentligen inga par i min omgivning som jag tycker har löst ekvationen, men vad jag tycker är ju oväsentligt. Själva ser dom säkert annorlunda på saken och jag ska inte vara ofin och recensera dom här, men för mig är det en svår nöt att knäcka.

Vad är det i paret som gör 1+1 till mer än 2? Om resultatet egentligen blir 1,7, hur kan det vara ett positivt resultat? Är det som när man kokar knäck? Ju längre det kokar ju mindre blir det kvar men ingredienserna blir bara hårdare och hårdare bundna till varandra. Eller är det som i många fall, att en eller båda raderar delar av sig själva för att passa ihop?

Jag undrar över andras val, begriper att dom gjort dom, men sitter själv kvar och balanserar på eggen, oförmögen att svinga mig ner på den ena eller andra sidan. Oförmögen att VILJA.

Talade med en man som berättade att han i sitt liv hade möjlighet att bli just ett par, att det fanns inte bara en utan två kvinnor som drömde om ett liv med honom. Men hans matematik gick inte ihop. Det var något i slutsumman som saknades. Så det är ju uppenbart inte en fråga om kvinnligt och manligt.

Är du hellre inlåst än utestängd?

subliminal messages III

Women are brighter than men. That´s true. But it should be kept quiet or it ruins the whole racket.
Anita Loos


Who was the first computer operator? Eve. She had an Apple in one hand and a Wang in the other.


When we talk about equal pay for equal work, women in the workplace are beginning to catch up. If we keep going at this current rate, we will achieve full equality in about 475 years. I don't know about you, but I can't wait that long.
Lya Sorano

Some men

Some men are born mediocre
Some men achieve mediocrity
And some men have mediocrity thrust upon them.

Joseph Heller

Glad 8 mars!

7 mars 2009

subliminal messages II

Women are superior to men - you see loads of bright men with stupid women, but how many bright women do you see with stupid men?
Clint Eastwood


Three wise men? - You´ve got to be kidding!


Men think monogamy is something you make dining room tables out of.
Kathy Lette

How are all things made for man?

Farkosten Kepler lyfte i natt från Kennedy Space Center. Under tre år ska den susa runt i en omloppsbana runt solen och leta efter planeter genom att studera små avbrott i rymdljuset som kan betyda att en planet just passerade framför en avlägsen stjärna. Målet är att identifera möjliga planeter i strävan efter att hitta andra, bebodda, planeter i universum. Läs NYTimes artikel.

Jag undrar - varför? Hade det varit för 15-20 år sedan hade jag i alla fall kunnat tänka mig att det faktiskt var för att just se om vi är de enda, eller om det finns andra. Nu undrar jag om det inte egentligen är en förstudie till den migration som kommer att säljas in som alternativet till att bo kvar på en utsliten jord.

Spännande blir det i alla fall att följa den superstarka kamerans färd.

Stoltheten bedrar

Hands down
I’m too proud for love
But eyes shut it’s you I’m thinking of
But how we move from A to B
It can’t be up to me
Cause you don’t know
Eye to eye
Thigh to thigh
I let go.


Tack, Lykke Li.

6 mars 2009

Ta din säng och gå

Min bil helar sig själv.

Den var sjuk. Just den sjukan har den kvar.
Men den hade också en trasig blinkers. Det var förra veckan, när det var rätt rivigt kallt. Helt plötsligt en morgon hade jag ingen blinkers vänster bak. Tänkte laga den, men helt plötsligt, när graderna var mer mot noll, funkade den igen!

Samma hände för två vintrar sen, då var det airbagen som verkade vara trasig, men som helt plötsligt funkade igen.

Den är tysk, ja, den är väl koreansk, men bodde i Tyskland innan den flyttade till Sverige. Där var det nog aldrig -18 grader.

När jag tänker efter är det nog bara helt naturligt att man slutar fungera när det är -18 grader. Det gör ju jag med, och jag har betydligt mindre elsladdar än bilen.

subliminal messages

There is a moment when a man develops enough confidence and ease in a relationship to bore you to death.
Eve Babits


Scratch most feminists and underneath there is a woman who longs to be a sex object, the difference is that is not all she longs to be.
Betty Rollin


Women are never disarmed by compliments, men always are. That is the difference between the sexes.
Oscar Wilde

5 mars 2009

You´ve said that word so many times it´s not even a word anymore

Växten Lunaria annia kallas för honesty, ärlighet, på engelska. På svenska heter den Judaspenningar. Den heter alltså två totalt olika, nästan motsatta, saker på två språk. Samma späda lilla lila växt, som också heter månviol, är både ärlighet och det utlimata förräderiet på samma gång.

Inte utan att jag känner igen mig.

4 mars 2009

Vår kultur del II

Har tidigare berättat om mina utstuderade planer på en aktiv kulturvår.

Snart halvvägs i utbudet, så en liten sammanfattning av händelserna hittills känns lagom.

Håkan Hellström lät verkligen illa. Som om han sjöng i en burk full med skruvar som låg i en torktumlare. Alltså, ljudbilden var dålig, inte Håkans sång. Hade man bara sluppit skruvburken så hade det varit lovely. STs recension och den bättre i Dagbladet

Nu blev det lovely i alla fall! Håkan ville inte sluta, publiken älskade honom och allt blev till ett ljuvligt långt musikhångel.

Monsterkabinettet på Stockholms stadsteater dög. Texten var mycket bra men något kantigt framförd. Kommer en annan postning kring innehållet senare.

Kleerup drabbades av strömavbrott sex takter in i första låten. Halva stan var svart, men med hjälp av ett stulet piano från jazzklubben, lite stearinljus och en tallrik att trumma på fick vi en intim, oerhört unplugged, 4 låtar lång minikonsert som charmade mig betydligt mer än vad jag tror den elektrifierade versionen hade gjort.

Danko Jones fick stå över då jag vaktade syskonbarn.

På det stora hela ett ok utfall för första perioden.

An alien has taken over my body!

"Hot and healthy"


Det här är finsk glögg i tetra. Fina kartonger med julmotiv. Men jag måste erkänna att "Hot and healthy" mer låter som en slogan på en eskorts hemsida.

Ja, jag vet. Skärpning!

La phobie de l’ennui


Helt plötsligt var den bara där. Naturen.
Vad gör man?
Enligt Maria Lantz på DN-kultur är förevigandet av meningslösa vyer som sedan läggs upp på hemsidor ett tecken på att dagens människor är slavar under en rådande estetik, där vi njuter av sådant vi känner igen.

Vi som lever i dag kan sägas tillhöra den första generation där det mesta vi upplever först har presenterats för oss via tekniska bilder – film och fotografi. Filosofen Vilém Flusser säger att vi därför tycks navigera i världen utifrån dessa tidigare inpräntade bilder, och vi rör oss som i en tillvaro av bildskärmar där den ursprungliga tolkningsförmågan gått förlorad: vi känner igen i stället för att upptäcka.

Jag njöt när jag åkte bussen förbi detta landskap. Men jag upptäckte inget. Jag observerade, dokumenterade och presenterar här ännu en vy.

Vadå velig? Jag!?


Det här konstverket står i en park i Sundsvall.

Jag brukar alltid välja Ja. Eller Nej. Sällan väljer jag Jag vet inte. Ändå är det det alternativet som jag nog borde välja oftast, så ofta att jag nog faktiskt borde bosätta mig där under. En liten fåtölj, en ljusstake, några böcker och en filt.

Jag vet inte borde vara tatuerat i min panna.

Jag vet inte borde blinka som Stomatol-skylten på en ställning på mina axlar.

Jag vet inte borde vara det första och det enda jag säger. Någonsin.

Att låtsas som att jag är en Ja och Nej person är ett enormt hyckleri.

Jag vet inte. Deal with it!

1 mars 2009

för framtids segrar

Det gäller att valla rätt.

Bakhala skidor är inte heller roliga. För vart steg framåt, åker man två steg bakåt och ända [sic!] sättet att komma fram är att vända om och åka åt motsatt håll.

Underhållande text som sätter skidåkningen i rätt perspektiv.

Run, Forrest! Run!

Det jag minns allra bäst från min sista begravning är hur gärna jag ville springa därifrån. Bara vända allt och alla ryggen och gå. Någon helt annanstans, där det inte fanns någon kista, där ingen var död, inga var ledsna, ingen tyckte synd om mig.

I kistan låg min pappa. Jag var 11 och han var död.

Jag har inte varit på någon närståendes begravning efter det, när mormor och sen morfar begravdes var jag stor nog att kunna vägra, min mamma gravsattes bara, ingen begravning.

Horisonten är aldrig så lockande som när den inte går att nå. Det ljuvliga i att bara försvinna, som en prick som blir mindre och mindre tills den helt löses upp i omgivningens ljus. Lämna allt bakom, lägga bort känslorna och bara gå. Avståndet måste kunna mjuka upp och försvaga sorgen, det är mitt 11-åriga jag övertygat om, men istället för att springa bort blir jag lamslagen stående på kyrkbacken.

28 februari 2009

The perfect woman is a blind nymphomaniac heiress, who lives on top of a pub.

Jag är inte kräsen.
Eller, jo-det är jag, men jag ger allt och alla en chans i alla fall.
Ändå är det stort sett omöjligt att träffa vettiga människor nuförtiden.

Ta till exempel förra veckans krogbesök. (Ja, visst har du rätt, urvalet och möjligheterna till vettighet överhuvudtaget är små på krogen, men JAG är ju där, så uppenbarligen går även sansade, normala människor ut. Öh...) Nå, där står jag i baren och mannen intill tycker att han och jag ska prata med varandra. Visst, under principen alla får en chans så försöker jag konversera.

Det är svårt.

Mannens insats (och detta är ändå en ingenjör) består i att med viss regelbundenhet titta ner i min urringning för att sedan titta upp och säga "du är rolig, du".
Håll med om att det inte är att vara kräsen att förvänta sig lite mer av ett samtal, även på krogen?

Så vad är denna persons erfarenhet av mellanmänsklig kommunikation? Har det varit effektivt tidigare, urringningsfokus och tre-ords meningar?

Själv ägnade jag mig raskt istället åt dansgolvets nöjen, för det var bra mycket mer innehåll i låtarna än i ingenjören.

25 februari 2009

Oerhört frustrerande

Jag är oerhört uttråkad, full av saker jag vill berätta om och ännu inte med dator igen. Men snart! I alla fall hoppas jag det. Det var nåt med hårddisken, vilket är lagningsbart och inte farligt dyrt. Men tills dess jag har min egen lilla baby i händerna igen blir det inte mer här. Hoppas det bara blir ett par dagar till.

17 februari 2009

Utan dator i 7 dagar...

Min dator har kajkat ihop. Inget man inte kan överleva, trist men hanterbart. Det betyder dock stiltje här.
Sånt är livet, och i brist på annat kan du ju följa någon av länkarna till höger.

Höres!

15 februari 2009

Kiss kiss bang bang

Helen Fischer, antropologisk forskare vid Rutgers university, har undersökt varför människor i 90% av världens mänskliga kulturer kysser varandra.

Här talar hon om kärlekens kraft för att få människor att agera; sjunga, slåss, skriva poesi eller ge sitt liv för kärleken.

Under AAAS årliga konferens presenterade hon forskning kring kyssandet som visar hur kyssen påverkar en relation. Antingen hittar två personer något i kyssen hos varandra på en molekylär nivå som övertygar dom om den andra personens lämplighet som partner, eller så blir det "the kiss of death", den första kyssen blir också den sista.

Men det finns också en annan aspekt på kyssande. Om den man kysser är kompatibel, rent genetiskt, och man därför fortsätter kyssas så minskar halterna av kortisol, ett hormon förknippat med stress, och nivåerna av oxytocin, ett hormon som har att göra med trygghet och sexuell närhet att göra, ökar.

BBCs text kan du läsa här.
"Male saliva has testosterone in it. And men as a group seem to like wet kisses, with an open mouth and more tongue action.
So it may be that, unconsciously, they are attempting to transfer testosterone - to trigger the sex drive in women and push them into being more sexually receptive."


Fischer menar också att vår hjärna är betydligt mer engagerad - och utsatt - när det gäller romantisk kärlek än när det gäller sex.
“After all, if you causally ask someone to go to bed with you and they refuse, you don’t slip into a depression, or commit suicide or homicide; but around the world people suffer terribly from rejection in love.”

Och kvar finns frågan, om 10% av kulturerna i världen inte kysser varandra, vad gör då dom...?

14 februari 2009

I used to believe in forever . . . but forever was too good to be true.

I min bokhylla står "The Pooh Perplex" av Frederick C Crewe:
Winnie-the Pooh is, as practically everyone knows, one of the greatest books ever written, but it is also one of the most controversial. Nobody can quite agree as to what it really means.
En superrolig litteraturvetenskaplig parodi med essäer som " A la recherche du Pooh perdu" av Woodbine Meadowlark. (För och efternamn är båda berömda kapplöpningsbanor i USA)

Där står också "Tao enligt Puh", som jag nog egentligen mest sparat undan alla bokhyllerensningar för att det var en gåva från en vän och har en oändligt söt inskription för försättsbladet från honom, och som också handlar om uttolkningen av Puhs innebörd. Kanske inte lika parodisk men i stycken lika underhållande.

Kanske blir då det här en lämplig uppföljning.

I've gathered some materials detailing the symptoms of substance abuse, which I thought we might go over together. Preoccupation with drug: spending a lot of time getting, using, and recovering from the substance. Does that sound like you, Pooh? Is it not true that you are very preoccupied with honey?

Baby, you said I was too whipped!

Kärlekens högtid gör mig lite melankolisk. Undrar varför det är pengarna som avgör storleken på kärleken. Läser Mymlans blogg som bara gör mig ledsen. Undrar varför det är så svårt att visa förtröstan och förtroende utan att åka på en propp.

Dr Phil, som jag för övrigt inte alls fattar grejen med, har i alla fall sagt en grej som jag funderat vidare kring. När man ger sig in i en relation ska man inte investera mer av sig själv än man har råd att förlora. Eftersom det är lite samma princip jag har kring lån till kompisar (låna inte ut något du inte klarar av att leva utan) så fortsatte jag att tänka kring det han påstod.

Jag tror det stämmer. Jag tror att man, för att överleva en värld där människor i allt högre utsträckning inte är trogna, monogama eller stabila i sina mellanmänskliga relationer, ska hålla igen lite. Annars kan man ju aldrig ta chansen/risken.

13 februari 2009

Men alla andra år då?

En man i sina bästa år.

Betyder det att åren innan var skit, och vad lovar det för åren sen?

12 februari 2009

Whiskeymakare inte arbetslösa

För att fortsätta på linjen om arbetslöshet i västvärlden så tipsade Mark Comerford om de nya siffrorna om arbetslösheten i Storbritannien. I en PDF från parlamentet kan man till exempel se vilka valdistrikt som har högst respektive lägst andel arbetslösa. Det kan nämnas att i de tio områden som har högst andel arbetslösa har alla utom två labourmajoritet, och de tio som har lägst andel arbetslösa har antingen Liberal Democrats eller Conservatives i majoritet.

Inte förvånande men ändå intressant. Däremot blev jag förvånad över att Orkney och Shetland-öarna hade så låg arbetslöshet. Är det så att folk vill ha deras whisky även i en lågkonjunktur?

42 626,50 kronor


John Wesley Harding snubblade jag över när jag såg High Fidelity, hans "I´m wrong about everything" lockade mig att lyssna vidare. Han har skrivit ett par romaner som jag inte läst men ser fram emot att någon dag få tag på.

Han bloggar rätt sporadiskt på sin MySpace sida och i sin senaste post återger han en promointervju han gjorde inför ett tidigare skivsläpp, där reportern Augusten Burroughs skriver detta:
There's something so Gucci-suit sleek, and ultra-dry martini modern about this song... om låten "Sluts". Jag lyssnar precis på den nu och så här, fyra år efter, är den mer som en upptempo rockabilly dansbands-hit än en silvrig aperitif.

Han har dessutom blivit med skivbolag. Inte sitt eget, ge ut sina egna skivor utan mellanhänder-bolag, utan ett riktigt. Journalisten kallar det för puckat, i dessa ekonomiska tider. Jag gillar det.

I sin butik på hemsidan har han också ett spännande erbjudande: För $5000 kommer han hem till dig och spelar! Då får du dessutom hans nya skiva - på köpet!

Hur mycket var nu 5000 dollar... jaså, det var inte farligt!

Nu är jag nyfiken!




På järnvägsstationen i Hudiksvall- där jag fick sitta ett bra tag idag på grund av trasiga tåg - finns det ett nyckelhål PÅ VÄGGEN!
Det sitter mellan en dörr och en liten alkov, som kanske en gång i tiden var en liten telefonhytt, vad vet jag. Men väggen är kompakt. Det finns inga gångjärn, inga luckor, bara slät tapet.
Vad är det för nyckelhål? Vad är det bra för? Vad händer om man vrider om nyckeln i det?
Risken är att jag nu får ägna resten av dagen åt att fundera kring detta. Om man bara inte var så nyfiken...

11 februari 2009

Bättre sent än aldrig är ett konstigt uttryck

Har, ungefär ett år för sent, upptäckt att Niklas Strömstedt bloggar. Han gör det dessutom riktigt bra!

Det går fort i hockey:
I Ångermanland har förmodligen Torbjörn Fälldin just stoppat dagens fjärde pipa och sitter nu där och muttrar och undrar var idealen tog vägen.
Ett sånt elände!
Han tänker på den där folkomröstningen vi hade för tjugonio år sen.
Jaja vi får se, blev det ju.
En stund alltså. Några år eller så...
Men om en evighet, alltså tjugohundratio skulle i alla fall kärnkraften vara onödig och avvecklad.
Det var det ju ingen tvekan om.

Inte lätt att vara allians.
Ser Mådan framför mig. Kanske klädd i en gulsvart halsduk. Inträngd i ett hörn.
Likt ett gäng huligander från DFG Sthlm har Björklund, Hägglund och Reinfeldt puttat in henne där och står nu med påkar och knogjärn och undrar om inte Mådan och hennes polare också innerst inne är Djurgårdare.
Annars jävlar, typ!

Men Andreas Carlgren såg allt lite ynklig och lätt otrovärdig ut när han stod och viftade med den blårödgula vimpeln i tv i morse.
Men vad gör man inte för att få vara med i gänget?


Som sagt, bättre sent än aldrig är ett mycket konstigt uttryck.

Fuck, this is bad narration!

Att berätta en bra historia är svårt. Att berätta en historia bra är svårare.

Bob Hansson kan. Han är nu aktuell med en ny bok, Kärlek, hur fan gör man?, och kommer till stan strax men då är jag utomlands... suck!

Sverige är det land med flest singlar i världen. Alltså har det aldrig varit så svårt att hålla ihop en relation under mänsklighetens historia - som just nu i Sverige. I den här boken undrar jag hur andra har gjort och gör. Hur kärleken och dess smärta ser ut i vardagen bortom Hollywood och skvallerpress.

Jag hade en gång förmånen att få tala med Bob, när han var gäst i ett TV-program jag var programledare för. Min kollega retar mig fortfarande för en fråga jag ställde, fast mest för hur Bob svarade. Han var aktuell som domare i en lokal estradpoesitävling på en ungdomsgård, och jag undrade, trodde jag enkelt och som en bra inledning på intervjun: "Bob Hansson, kan man tävla i poesi?" När han tänkt ett tag och svarade "Nej" så kändes det lite som en uppförsbacke att komma vidare i det samtalet.

What honeymoon?

Nere i marken, i närheten av Geneve, ligger en av världens största maskiner. Det är en partikelaccelerator som är tänkt att spåra hur universum bildades genom att simulera en kollision mellan två protonpartiklar från väteatomen.

Den startades i höstas under stor uppmärksamhet och (konstigt nog) många protester. Men det tog inte lång tid innan maskinen gick sönder. Den kostade 10 miljarder att bygga, och gick ner sig efter ett elfel som sedan ledde till att helium läckte ut, vilket förvärrade skadan.

Reparationen kommer att ta ett helt år, enligt AP.

I augusti lyssnade jag till flera forskare som berättade vad dom såg framför sig när det var dags för uppstart av acceleratorn. Ingen av dom förutspådde att den bara skulle vara i drift i nio dagar, officiellt.

Ibland går smekmånaden över lite för fort.

10 februari 2009

The botten is nådd

Rachel Maddow twittrade om en rolig (?!) liten grafik som visar hur antalet uppsägningar i USA ligger till jämfört med tidigare ekonomiska recessioner.

Den kommer från talmannen i kongressen, Nancy Pelosis, kontor och är rätt förbluffande. Se här.

När blir denna recession en depression?
Är det nog med $800 000 000 000 dollar för att vända trenden? Det djupdykande gröna strecket gör mig osäker.

Pojken grymtade högt

Hör om tonåringen som sa gris och grymtat till polisen. Ja ja. Moget gjort av poliserna - NOT, idiotiskt gjort av åklagaren - anar bara vad denna rättegång kostar!

Osnutet är bäst!



Om du har snutit dig idag kan du ha skadat dig mer än du hjälpt dig.
Enligt forskare på Virginia University bygger man upp ett enormt tryck i luftvägarna när man snyter sig och trycket kan vara skadligt, läs om deras resultat här.

there is the potential for nose blowing to introduce nasal fluid containing viruses, bacteria, and inflammatory mediators. Subjects with experimental colds averaged 45 episodes of nose blowing during the first 3 days of illness.

Forskarna menar att om man nyser eller hostar så byggs inte samma tryck upp som om man snyter sig. Det trycket kan leda till att fler bakterier tvingas upp i bihålorna eller luftvägarna än annars.

Deras förslag för att slippa detta: snyt en näsborre åt gången och använd nässprej. Då minskar du trycket och risken att tvinga in bakterier istället för att få ut dom.

9 februari 2009

Skogspromenad

Med snö upp till låren, ordentligt påbylsad som en michelingubbe, med snölås runt kängorna och vantarna instoppade i jackan gick jag genom skogen. Månen lyste nästan full och reflekterades i snön till ett neonkallt blått ljus som gjorde vägen enkel. Pudersnön snurrade runt mina fötter, och var det där inte något i skogsbrynet? Det rasslade i grenarna, som om någon rörde sig inne bland träden. Ute på ängen var det utsikten som fick mig att stanna - kyrkan, universitetet, Södra berget och Sidsjön låg där på andra sidan, ljusen från husen som glittrade i månljuset, lyktor från någon bil som letade sig ner längs bergssidan. Det blåste till, en rönn släppte sin last av snö på mig, det var dags att gå vidare.

Why do things I love always burn?

Vi är alla unika. Det är tesen bakom Burning Man-projektet. Varje år, i skiftet mellan augusti och september samlas tiotusentals människor i Nevadas öken för att tända eld på en gubbe.

En del i projektet som jag verkligen gillar är att man, efter varje års samling, ser till att renstäda öknen på ALLT som besökarna lämnat efter sig. Varje kvadratmeter gås igenom, varje kapsyl och förrymd boafjäder plockas upp. Med 50 000 besökare är det en tuff utmaning.

Sedan dom startade 1986 har evenemanget "vuxit upp" en smula. Fler regler, fler arrangörer är en naturlig följd av fler besökare. Som ett sant fritt kollektiv har Burning Man också tillägget - om du inte gillar våra regler kan du starta ditt eget evenemang.

Rätt så.

8 februari 2009

Tillbaks i sadeln

Så har ännu en helg som moster passerat. Barnen är fortfarande vid god hälsa, alla delar sitter kvar på dom, så i stort sett lämnar jag igen dom i samma skick jag fick dom. Alltid bra när det gäller sånt man lånar.

Det betyder också att jag (kanske) kommer att kunna lämna ämnet barn bakom mig för denna gång. Jag inser att som småbarnsansvarig är det i princip bara det som ryms - var är dom, vad gör dom, är dom hungriga, har dom kissat, var är vantarna, var är bilarna... listan är OÄNDLIG och jävligt monoton. Kanske rationaliserar man i listan när man gjort/gör det mer regelbundet, men som inhoppande är jag lost i barnlandet... och det är minst lika stressigt som någonsin ön i Lost!

Nu väntar en arbetsvecka som ser ut som den brukar, lite resor, lite möten, lite jobb. I stort sett är tempot nu tillbaks till hur det var innan jul. Ska inte klaga, men det var skönt med lite vila.

Bytt, bytt kommer aldrig igen

Ska vi byta grejer? Det är tydligen det enklaste sättet att motverka inflation och bli riksbankschef för sin egen valuta. I Ryssland är det det senaste: Om du vill ha en bil kan du byta till dig en ny mot några ton tunnplåt eller varför inte en hydraulisk vals. Där är det väl en kombination av bristande affärsmöjligheter men även en akut följd av en sviktande världsekonomi.

Här hemma är det andra skäl som ligger bakom de bytesringar som finns. Principen är enkel, du bidrar med saker eller kunskaper du har och kan plocka ut saker eller tjänster som du behöver. Barnpassning, snöskor, en släpvagn eller tapetserarhjälp - allt är valuta i en bytesring. Ju mer du levererar desto mer kan du plocka ut.

Själv vet jag inte riktigt vad jag har som skulle passa. Min egen valuta kanske bara funkar hos mig.

7 februari 2009

En hink bananer och en trisslott, tack

Efter att ha låtit barnen trötta ut sig i simbassängens 33-gradiga plaskhimmelrike for vi till affären. Behövde lite tillbehör och hade lovat lördagsgodis. Dom var så trötta att dom inte ens bråkade om godisurvalet, vilket är osannolikt!
Jag var snäll moster som vanligt och toppade alla deras förslag med ett som lät bättre men som i själva verket innebar att dom fick mindre godis. Undrar hur länge den varianten kommer att funka...

6 februari 2009

Saker man hittar på kroppen när man har barn

Jag har tillbringat eftermiddagen och kvällen med två systersöner. Söta små saker i förskoleåldern som under dagen lyckats deponera följande på min person;

kaksmulor - okej, mitt fel för att jag gett dom kakor till efterrätt.
tandkräm - dom borstar inte tänderna själva än.
rivsår på höger arm - har ingen aning hur det kom dit.
pizzakantssmulor under strumpan - matrester har en förmåga att hamna på golvet.
pappersnäsduk, använd, i fickan - ja, det ingår att torka snuviga näsor.
liten legofigur i andra fickan - tror det är en vägarbetare men vad han ska göra i min ficka minns jag inte.

Det kan finnas mer, som jag bara inte upptäckt än...

Får jag lov?

Dancing queen...? Vladimir Putin ska ha stuffat loss till ABBA enligt BBC. Eller ABBA i formen av coverbandet Bjorn again. Men det var tydligen så helt fel för herr Ps image att det måste dementeras.
The PM's spokesman denied the claim. Mr Putin - a former KGB spy who has a black belt in judo - is known in Russia and the West for his macho image.

Suck.

Metrosexuell, någon?

Man kan leka med... ALLT!

Man kan leka med: gamla kontorsstämplar, soffkuddar, uppblåsbara strandbollar, golvmattor, plaströr, träpinnar, pyjamaströjor, dockvagnar - fast då blir det asfalteringsmaskiner, snören, snoddar, rep, papper, sin bror, sin moster och sitt täcke. Man kan leka HUR länge som helst!
I alla fall om man är 6 år och det är fredagkväll.
Och snälla mostern säger - vilken bra idé, gör det!

5 februari 2009

Min bil är sjuk

Min bil är sjuk. Eller, jag tror att den är det, i alla fall. Den beter sig underligt.
Symptomen: När jag kör uppför rullar den i 30 kilometer i timmen. Utan att jag gasar.

Den är INTE automat.

Hmmm. Feber? Snuva? Vad har den fått och måste den till doktorn nu?

Vilken bil har jag? En vit. :-)

Fusk med semlor - det var det värsta! :-)

Erika Svantesson har skrivit en artikel i DN om hur det fuskas med semlor. Gör dom själv vetja! Min jobbarkompis bakade med Tore Wretmans recept och det blev succé!

Men nu har hon blivit gemen, det är bara sorgligt att hon på senare tid gått ytterligare ett stycke på sin förvandlingsväg. Har fått en kostymering som illa klär henne då hon förts ut på konditoridisken med pudersocker på den släta gräddytan och snirklar av virad vispgrädde under locktoppen. Den lilla flisan av marsipan som skall föreställa mandelmassa gör inte saken bättre.

4 februari 2009

Nu ska jag sluta klaga

Nu ska jag sluta klaga på att jag blir äldre. Min 40-års noja har försvunnit - som ett skott! Ersatts med ett asgarv.

Women's enjoyment of sex in their 40s can also be chalked up at least partly to feminist advances, which have made us much less likely to settle for second best.

Efterlängtat!

Åh vad jag blir glad! Terry Gilliam ska kanske försöka göra klart "The Man Who Killed Don Quixote"
Läs artikeln här.
Jubel!

Jag såg dokumentären om försöket att göra filmen förra gången - "Lost in la mancha" - en oerhört underhållande och hjärtslitande sorglig dokumentär med insikt i inspelningen av filmen, som verkligen var olycksdrabbad:

(Gilliam) will hope that lightning does not strike twice — or, more specifically, that the set is not washed away in a flash flood, that the dialogue is not continually drowned out by Nato jets and that his leading man is not struck down with a prostate infection and a double hernia, all of which happened last time round.

Kris i ekonomin ökar äktenskapstycket

Caitlin Moran, skribent för The Times har skrivit om att det är den ekonomiska krisen som orsakat monogamilavinen bland Englands män. Varför ska man vara singel när man ändå inte har råd att njuta av det?
They might as well settle down and have kids now, given that no one's going to be going out, wearing nice clothes or taking expensive holidays to Buenos Aires for the next four years. Staying at home with two children under the age of 5, building Lego animals and eating leftover fish fingers is probably the most pleasurable option left.
Själv är jag skeptisk.

En banjo, en banjo, mitt kungarike för en banjo

Steve Martin har gjort sig känd som komiker, först i Saturday Night Live, sen i filmer, pjäser och noveller. Men under hela sin tid har han odlat en hemlig kärlek: Den till banjon! Med skivan The Crow gör han skivdebut med låtar skrivna speciellt för banjo och med många kända gästartister.

Effekter av snökaos

BBC har undersökt varför snön satte stopp för allt tidigare i veckan. Faktiskt en rolig och lärorik artikel.

But this week has shown Britain as a whole is not geared up to cope with this level of snow. Local councils spent £138m last year on clearing snow and ice. The Highways Agency spends another £30m on average. But Finland, which has a similar sized road network to the UK, spends more than £400m.

I en osannolikt tråkig artikel från The Guardian gör man kopplingen mellan TV-tittande och snökaos. Nyhetskanalerna i Storbritannien slog rekord, och vanliga TV-program noterade sina högsta siffror på länge.

Själv väntar jag på den oundvikliga babyboomen som kommer om 9 månader.

Siffror ljuger inte - eller?

Sanning, lögn och statistik - det är inte alltid så att siffror talar sanning. Det har två britter skrivit om i sin bok The numbers game. Där tar dom också upp problemet med hur media och medborgare hanterar och analyserar statistik.

Most of us, Mr. Blastland and Mr. Dilnot observe, expect numbers to do too much. We like their precision and want to believe that statistics can tell us all we need to know about the world. But precision comes at a price: before you can count something, you have to define what it is you’re counting, and often that’s not as simple as it sounds.

4-årig flicka dog i tvättmaskin

LA-Times har en osannolikt hemsk historia om en 4-årig flicka som klättrade in i en tvättmaskin och avled. Läs den här.

Her mother told investigators the girl’s 15-month-old brother managed to start the machine, and it was several minutes before she realized what had happened.

Och bara för att göra detta inlägg ännu värre:
"Teenage girl dies in sledge crash"

3 februari 2009

Vulkanutbrott

Det mullrar under jorden. I Alaska och i Japan vaknar vulkanerna.
Här kan du se webbkamerabilder från utbrottet i Japan, vid Asama. Rätt läckert.
I Alaska håller Redoubt alla i spänning, där har inget hänt ännu. De senaste bilderna kan du se här.
Nasas bilder är också rätt läckra, här hittar du dessutom händelser från hela världen.

Sommarstorm



Jag älskar verkligen introt till Skönt att finnas till. Det låter som ett åskväder på sommaren.

Så står man där, igen.

Så står man där, med skägget i brevlådan. Som en idiot. På svag is.
Återigen, litat på folk.
Återigen, åkt på en blåsning.
Som en pappskalle. Med en påse full med nötter.

Skönt att veta att nästa gång, då gör jag om det.

Som en blomfluga som vägrar lära sig veta hut.

konstig dag idag

Ibland vaknar jag och tänker: den här dagen kommer att bli jobbig/lång/tråkig eller vad det nu är för trist jag förväntar mig av den, och helt plötsligt är det kväll och jag inser att dagen långt ifrån har blivit fel, snarare är det en riktigt bra dag som nu tar slut.

Idag var precis så.

Jag vaknade för tidigt, dvs innan klockan ringde och innan jag behövde, kunde inte somna om. Frös lite och ville inte upp från min sköna, varma säng. Men, taxin skulle komma, tåget skulle gå och det var bara att bita ihop.

Väntade mig trafikstockning genom stan, var ju ändå sen "rush hour" vilket inte innebär särskilt mycket i min stad, men ändå. Men taxin seglade genom filerna, ständiga grönljus mötte oss i korsningarna, och rullade in på tågstationen med precis lagom marginal för att jag skulle kunna plocka ut biljetten och kliva på tåget.

Resan var normal, sov lite, jobbade lite, på det stora hela varken till eller från, så jag anade inte att dagen skulle bli bra. Men framme på centralen log poliserna, på hotellet var receptionisten serviceinriktad på ett härligt sätt, folk på stan bad om ursäkt, log och trippade förbi, på lunchstället var det ingen hejd på hur mycket dom kunde fixa och ordna med min mat, på kontoret sa alla att jag såg ut att må bra och visst var jag himla fin idag och visst såg jag pigg ut, och mötet gick bra och vi var kloka och klara i tid.

Och nu sitter jag på tåget hem och väntar på... att dagen ska ta slut? Att det ska vända? Att vi ska köra fast i snön och bli sittande i ett kallt tåg i timmar? Rimligtvis ska inte det här härliga hålla i sig. Men kanske räcker det till midnatt. Då kan världen få bli en pumpa igen.

Stockholm i snö

Bloggar från tåget (vilken grej, tänk om Fogg gjort det under sina 80 dagar!) och åker nu in i Stockholm. Det är vitt här! Snö på hustak, biltak, till och med på backen! Folk har mössor, skyfflar snö, det ser ut som hemma! Vägarna är bara, trafiken har gjort sitt till för att genom friktion smälta kristallerna, men fottrafiken har haft det kämpigare. Ska strax halka iväg på möte, ser fram emot att få nytta av mina norrländska greppsulor och äntligen se mer målmedveten ut än stockholmarna.

2 februari 2009

Jag fick brevet, Jesus, och kommer så fort jag kan

Flyttkort, kärleksbrev, räkningar, kravbrev, vykort, prenumerationer, reklam, kataloger, årsbesked, paketavier, hemliga papper och biljetter. Allt detta har trillat ner i mitt brevinkast den senaste månaden. Förutom vykorten har ingen utom avsändaren och jag kunnat läsa innehållet. Så är det inte med alla brev.
Kampanjen Brev som brev tar strid för att även digitala brev ska få samma skydd som fysiska. Visst är det så att e-post alltid varit som vykort, öppna att läsa för alla längs vägen, men nu hotas även i kuvert skyddad korrespondens, dvs krypterad digital kommunikation. Du kan inte längre kommunicera digitalt utan att bli avlyssnad. Min konversation är nog så tråkig att det är en arbetsskada att behöva läsa den som utomstående, men som princip kan jag hålla med: Håll dig utanför mina kuvert!

Jag har alltid uppskattat brevet som form. Att sätta ihop rätt kuvert med rätt papper, rätt penna med rätt ord, rätt meningar med rätt budskap har roat och utmanat mig, kanske det närmaste konst jag - obegåvad och alltför talanglös - kan komma. Jag sparar all korrespondens av personlig natur, har kvar brev sen jag var 8 år, vykort jag fick som tre-åring och en hel drös brev från tonårens brevvänner. Att titta igenom dem är att djupdyka i nostalgi och oerhört roligt. Om någon annan hade läst vad vi skrev till varandra, långa, tätt fyllda ark med hjärtats innersta hemligheter... det hade blivit smutsigt, nästan plågsamt.

Farbror Torsten har lösningen för dig som ogillar att formulera sig själv men som ändå vill skriva ett kärleksbrev. Eftersom man verkar ana att lösningen kan orsaka vissa slitningar har man en brasklapp: Farbror Torstens Hemsida frånsäger sig precis allt ansvar för eventuella följder som kan uppkomma efter att denna brevgenerator har använts.

Här är brevet jag skickade:
Lyssna nu!

Det är en sak du måste få in i skallen. Det är nämligen så att min högsta önskan är att bli av med dig!

Detta beror på att jag har hittat en annan bättre. Det vore även fint att slippa dig helt i fortsättningen!

Du är helt enkelt spolad. Mitt liv skulle bli bättre om jag slapp dig!

Hoppas du respekterar detta!
Eaze


Till... mig själv naturligtvis!


Ur arkivet om brev till Idoler

1 februari 2009

Vet du var du hör hemma?

Doktor Hugo Spiers har forskat på lokalsinnet. Är det ett "sinne" i den klassiska bemärkelsen eller är det övriga sinnens sätt att i samarbete se till att du tar dig dit du behöver vara?

Forskningen presenterades i höstas i Liverpool, under Brittiska samfundet för forsknings, BAs, Festival of Science och här kan du lyssna på när Hugo förklarar mer om fynden.

In 2000, University College London scientists discovered that an area of the brain called the hippocampus changes size in taxi drivers. This change was found to be directly linked to how long they spent working as a taxi driver. The hippocampus is known to be crucial for navigation, but how it works and when it is used remains a mystery.

Kortfattat kan man säga att Hippocampus, en del av hjärnan som sitter mitt i - på båda hjärnhalvorna- och som har som uppgift att minnas åt oss, blir förstorad hos taxiförare i London. Genom att scanna taxiförares/försökspersoners hjärnor när dom körde bil genom Londons gator i en datasimulering kunde Spiers se på vilket sätt hippocampus agerade när förarna ställdes inför val och beslut. Så deras idoga studerande löste deras behov av att kunna göra vägval.

Men för oss andra? Vi som inte hårdpluggat vägnät och kartor? Hur hittar vi? Ja, enligt Spiers gör vi som myrorna i Sahara, bara sämre. Där finns en art myror som kan vandra kilometervis i sanden för att hitta mat, och sedan, oavsett hur de gått ut, gå raka vägen hem igen. Alltså inga doftspår som andra myror. Dom gör det genom att lägga ihop information från celler som mäter steglängd, stegantal och kroppens relation i förhållande till solens sken. Och så gör vi också. Fast sämre, alltså. (Man tog reda på hur myrorna gjorde genom att när dom var som längst bort från boet antingen sätta styltor på deras ben - det ser du på bilden - eller klippa av benen så dom blev kortare.)

Att vara vilse har sin charm, men det är skönt att veta att cellerna i skallen gör sitt bästa för att hjälpa dig hem igen.

Varför jag INTE är på Facebook

Georgina Hobbs-Meyer skriver i The Guardian om hur hennes mans förhållande med en annan via Facebook fick deras äktenskap att ta slut:

...wasn't there a time when communication, on the whole, was romantic? Painfully slow, granted, but perhaps a chance to reflect is what we need. Where once it was smoke signals across the American plains, homing pigeons over chimney tops or calling cards plucked from silver trays, we now have the puerile, typically misspelt, Facebook status update.

Nu är inte det MITT skäl, att jag är rädd att det tar död på förhållanden. Nä, jag är bara benhårt mot en "tjänst" som kräver total äganderätt till allt du publicerar.

Vårens kulturinsats(er?)

I något slags försök att både förbättra min egen person OCH gynna det hårt kämpande kulturlivet i Sundsvall i synnerhet och Sverige i allmänhet tänker jag ägna en stor del av våren åt att gå på "grejer". Musik, teater, föreläsningar, you name it - I´m going!

En liten lista:
Frantic Sunday och TvivelfrontPipeline, redan avklarade, med stor glädje över att stuprörsbrallan fortfarande lever gott i indiepopvärlden.

Nästa blir Håkan Hellström, på Stadshuset som är en sjukt snygg lokal men som har en ljudbild som får även garvade ljudtekniker att gråta.

Sen en Stockholmsutflykt till Stadsteatern för vårens Unga Klara föreställning Monsterkabinettet av grymt duktiga Malin Axelsson. "Hur förbannad och våldsam kan en kvinna vara utan att bli monsterförklarad?" Måste ju passa mig perfekt! ;-)

Kleerup ska spela i stan, har inte riktigt fallit för hans musik än, men jag gillar hans blogg och det kan räcka som skäl.

Sen blir det lite rock n´roll när kanadensiska scenexplosionen Danko Jones kommer till stan.

Nästa scenupplevelse blir också det Stadsteatern i Stockholm, med De tre musketörerna.. "ett sexigt pojkäventyr om fyra ganska läckra killar (nåja...) i tajta läderbrallor som alltid, alltid håller ihop." Anar att smilbanden får träningsvärk efter den kvällen!

Och så slänger jag mig raskt till andra änden på skalan: Anders Ekborg och storband. Måste ju känna på det där medelålders - snart är jag där!

Kultureliten samlas på lunchteater, sägs det, så naturligtvis blir det även en sådan denna vår. Kalle Westerdahl med sin egen "Man i djungeln"

Och samma vecka: P3-folkets favorit i fjol, själv är jag för präglad på Jakob Hellman för att riktigt kunna se Markus storhet, men återigen - variation är ett krav denna vår. Markus Krunegård

Hinner inte hem i tid till Salem i april, synd - han är värd att se live, men är nog hemma då Melody Club kommer till stan. Gillar deras nya "Girls don´t always wanna have fun".

Maj får bli finalen på Stadsteatern med "Stor och Liten" -”Allt är mycket enkelt: Ingenting stämmer. Tiden går, men inte som den skall" och Jonas Karlssons "Mellanrum" som inte haft premiär än men som jag, eftersom jag gillade del ett i denna pjässerie, ser fram emot.

Eftersom våren tar lite längre tid på sig här i Norrland blir det tid för lite mer pop, då "soulpunkarna" (vad fan nu det är) Florence Valentin ska pusha sin nya platta på en spelning i stan. Är lite sugen på en sångare som hyllar småstadsturnén och säger "att åka runt i Sverige är kul. "

Hur kallt kan det bli?

Har börjat ledsna på att frysa den här vintern. Visst, kallgrader gör att snön ligger kvar längre och det gillar jag ju, men jag känner av alla dagars skrapning av bilrutor - liten tyskimporterad bil utan motor- och kupévärmare- och skulle vara nöjd med bara någon minusgrad, inte nära -20 som det var idag.

Allt möjligt kan fara illa av att frysa. Vågar, jäst, vattenledningar, Koi-fiskar och mjölkkor är bara några exempel. En bra genomgång om vad som händer med våra kroppar i kyla finns på Riksföreningen Traumas hemsida. "Förfrysningen debuterar ofta med stickande lokal smärta som sedan övergår till smärtfrihet, huden blir fläckvis vit och styv. Om skadan lämnas obehandlad hårdnar huden, is bildas i vävnaderna och kylskadan blir djup. "

Det är inte ens ett bra sätt att döda sängkvalster, menar ett läkemedelsföretag.

Att frysa hela tiden kan också vara ett tecken på att man är sjuk, som Aftonbladet så snällt upplyser oss om... "Anneli satt med dunjacka och tyckte alla var galna som gick i t-shirt på jobbet."

Anna Sjögren har skrivit en text på Utsidan om kylans risker, som bara gör mig ännu mer övertygad om att mänskligheten borde hållit sig i Afrika, istället för att vandra norrut.

Jag själv får väl stå ut, använda tipsen, slå in mig i ull och fylla mig med te, i väntan på den där våren.

31 januari 2009

Skrattade enormt åt detta testresultat

Grattis! Du är en av landets riktigt sexiga personer. Du har förstått värdet med att vara sexig och använder det flitigt. Du vet precis hur du ska klä dig, hur du kysser och hur du får folk på ett gott humör. Du till och med luktar gott, är ett spännande vilddjur i sängen samt ett socialt geni. Vi beundrar dig!

Ta Doktor Kärleks test själv. Du kanske inte får lika bra resultat... fniss... men lovar att du får dig ett riktigt gott skratt!

Jag tror jag svimmar!

Nog vet jag att jag blivit äldre, snart dags för en jämn födelsedag igen. Men allvarligt, SKA HERREYS FIRA 25-ÅR?!?!?!?

Hur gick det till??

Kanske såhär?

Om jag gör det är det inte fel...

Vill tipsa om en text på engelska av Glen Phillips, amerikansk musiker, som tidigare var med i Toad the Wet Sprocket och nu kör solo. Han har en text på sin blogg om moral, och hur annorlunda den ser ut om den gäller dig själv eller någon annan.
The amazing thing about narcissists is that they honestly don’t think they’ve done anything wrong. They use every ounce of their incredible mental agility to rationalize their terrible deeds, and usually get away with murder.
Läs hela här

Jag satt igår på krogen med två killar som hade en intressant diskussion på gång om mänskligt beteende, skuld, samvete och prägling. Kortfattat var den enes synpunkt att han gjorde saker han visste skulle göra någon ledsen men var oförmögen att ändra på sig eftersom det inte var nog med konsekvenser. Den andra höll med och sa ungefär att människor gör saker som är fel men känner skam och skuld först när de blir upptäckta. Eftersom man inte känner så när man är mitt i sitt beteende så finns det inga hinder. Däremot kan man präglas på skuld och skam så att man förknippar beteendet som leder till det och då också kunna låta bli. Lite blandning av "god katolsk uppfostran" och Pavlovs hundar.

En annan vinkel på samma sak, mänskligt beteende och ansvar, är denna text av Stefan Hallgren.

Goda nog för att ta ansvar för våra liv och varandra? Kampen är evig, tror jag.

Engelsk stavning

Intressant, roligt, tankeväckande. Att mannen som kom på den är 102 år gör mig orolig, måste jag vänta lika länge för att bli lika skärpt?


English spelling is dumb

Läs också om brittiskt uttal.

30 januari 2009

Peter Forsberg 1994

För 15 år sedan träffade jag Peter Forsberg. Han spelade i Modo, läste på gymnasiet i Örnsköldsvik, och trissade upp kanadensiska landslagsmålvakter "like nobodys business"! Anledningen var en intervju till en tidning jag jobbade med.

Han var artig, ödmjuk nästan blyg, och redan då van vid att inte få äga sig själv. Nivån var en annan, men hans många "delägare" slet rätt bra i honom redan då. Klubben, landslaget, kompisar, fans - skaran var stor och redan då var han mycket intressant för media. Han skulle precis iväg till Quebec, och efter första säsongen där var han inte längre lika öppen mot media. Han hade ett antal standardsvar, väl inövade på engelska, om att han gjorde sitt bästa för laget och fansen, att han uppskattade allt stöd han fick, att han bara ville spela bra hockey osv osv.

Professionaliseringen av rollen som hockeyspelare, glidningen från individ till varumärke, från privat till allmängods har såklart påverkat Peter. Jag tror inte jag skulle kunna göra samma intervju idag som för femton år sedan. Och det kanske inte bara beror på honom.

29 januari 2009

Falsk forskning

Jag får erkänna att, trots att jag själv jobbar som journalist och borde veta bättre (?), ibland inser att jag läst saker som bara inte stämmer men trott på. En är påståendet att träning ger dig endorfiner som gör dig glad.

NOT TRUE!

Jag har aldrig blivit glad av att träna. Trött absolut, men inte glad. Så jag tänkte kolla runt lite mer, om det verkligen är så att träning=endorfiner=glad är sant.

Så här skriverElena Karpilovski på sund.nu

Alkohol förstärker endorfinernas effekt på hjärnans belöningssystem. Även choklad och mat med mycket fett och socker leder till ökad utsöndring av endorfiner.

När man är förälskad går kroppen på högvarv och endorfinerna utsöndras.

Vid träning aktiveras tunna nervtrådar som går från muskeln till det centrala nervsystemet. Denna aktivering ger upphov till en frisättning av endorfiner i hjärnan vilket förklarar varför muskelarbete ger upphov till en höjning av smärttröskeln, sänkning av blodtrycket och lyckokänslor.


Jag kan alltså istället för att träna äta choklad, dricka vin och spana på söta pojkar.

Svårt val?

Mördarkaniner i choklad?



En sjukt underhållande detektivhistoria med scifi vibbar som rekommenderades till mig via Amazons automatiska tjänst efter att jag laddat in lite favoriter i deras system. Lite udda att ett par strängar i ett dataprogram kan räkna ut sånt!

Rörigt värre



Kan man verkligen ha det så här?

28 januari 2009

Saker folk gör som jag verkligen inte förstår

Utan inbördes ordning:

Ta det sista toapappret på en toalett och inte antingen fylla på själv eller be någon (som sköter den offentliga toaletten) fylla på.

Plocka upp frukt/grönsaker som dunsat i golvet på en affär och lägga tillbaks dom bland de andra.

Börja frågor med: Du som vet allt...

I den mobilfria delen av en tågvagn sitta och i mobil säga: Ja, just... nu sitter jag i en telefonfri vagn så...

Göra anteckningar i biblioteksböcker.


Jag antar att det här gör mig till en riktig liten gnälltant, men inte ens med min enorma inlevelseförmåga kan jag begripa dessa saker ur ett rationellt perspektiv. Inser raskt att orsaken säkert är att medmänniskorna inte alltid är rationella.
Tycker om er ändå.

27 januari 2009

Så åt helvete fel!

Redaktören för den srilankesiska tidningen Sunday Leader - Lasantha Wickramatunga - mördades den 8 januari. Här
kan du läsa hans sista ledare, som han skrev för att den skulle publiceras om han mördades. Jag tycker den är oerhört stark läsning. Hans ställningstagande var enormt, och priset outhärdligt. Inte utan att jag skäms lite, som välbärgad, väletablerad, vällevande svensk välfärdsjournalist.

Jag har besökt Sri Lanka. Landet då var strålande. Mitt i en längre period av vapenstillestånd mellan tigrarna och regeringen kunde vi resa runt i stora delar av landet, men märkte hela tiden av en underström av något sorgset som nu verkar ha förändrats till ren och skär skräck. Terrordåd riktade mot civila begås av båda sidor, och för att kunna sortera i all propaganda behövs fria och självständiga medier. Samma vecka som Lasantha Wickramatunga mördades anföll maskerade och beväpnade män också en TV-station som rapporterat om kriget. Bara just det - sakligt och så korrekt det går - rapporterat om kriget.

Det är så åt helvete fel men kom ihåg att vi inte har någon vaccination mot att det händer här med. Det fria ordet får vi bara behålla om vi bevakar det, bevarar det, försvarar det och använder det!

26 januari 2009

Brittiskt uttal

En gång, i London, när jag letade efter en ny accent - min brittiska skolengelska hade blekts och stentvättats i USA till en midwestern gegga - hittade jag ett butiksbiträde som talade UNDERBART! I alla fall tyckte jag det. Det var en tröjbutik, och jag hängde (diskret tyckte jag) runt i butiken tills jag och biträdet var ensamma. Jag smög fram till disken: Ursäkta, jag tycker din dialekt är så fin.. vilken del av Storbritannien kommer du från? Biträdet tittade på mig och det professionella leendet stelnade lite extra: I´m from New Zeeland.

**RIDÅ**

Jag letar kort sagt fortfarande efter den där perfekta, kyligt artiga, intellektuellt lockande, charmiga engelska uttalet.
Lyssna till exempel till Neil Gaiman, författare, när han läser sin egen bok "The Graveyard Book" Snacka om läckert! :-)

(Och som av en galen slump ser jag just min gamla gymnasielärare i engelska på SVT när jag skriver denna text! Han sa då åt mig: Nu får du väl ändå välja, prata antingen brittisk eller amerikansk engelska. Nu blandar du hejvilt! Jag valde brittiska, vågar inte prata engelska med honom längre, mellanvästern gör ingen språklärare glad...)

Sjung för mig del II

När jag var tonåring var jag väldigt aktiv i många organisationer. (Kanske är jag det fortfarande, fast i färre). I alla fall, engagemanget ledde till uppdrag och ett av dom var en internationell kurs/seminarium som hölls på Vår Gård, i Saltsjöbaden.

Jag var väl inte den hippaste i min åldersgrupp, hemma, och hade inte riktigt koll på de senaste filmerna. Tex hade jag INTE sett TopGun. Så när en engelsktalande deltagare på kursen kom fram till mig en kväll och började sjunga "You never close you eyes anymore when I kiss your lips..." så fattade jag inte riktigt vad han höll på med. Eller, jag fattade att han sjöng för mig. Och det var trevligt. Men jag fattade inte hela TopGun-sammanhanget, som han ju hade helkoll på.

Viss kulturkrock följde, men jag har skrivit det förr: att sjunga är effektivt. Till slut så begrep jag vad han hoppades på och "You´ve lost that loving feeling" var ett lyckat val. Hade kanske varit ännu mer av en hit om jag sett filmen innan, men jag tror inte han skulle klaga.

Sjung för mig del I

25 januari 2009

Om ordet "man"

Mina söta syskonbarn, nu fyra och fem år gamla, lärde sig fort att använda "man" stället för jag eller du. Först var ju allt egennamn i tredje person, inklusive dom själva. Nu är det "Visst kan man..." Problemet med det är att det alltid är ett ja som är det ärliga och sanna svaret. Ett exempel:

Barnet frågar: Kan man äta godis vilken dag som helst? - Ja, det kan man, måste man ju svara om man inte vill ljuga.

Att svaret sedan fortsätter med: MEN det gör inte vi för vi äter godis på lördagar - är ointressant för barnet. Att vända på meningen och börja med Vi gör inte det, men det kan man, funkar inte heller. Ungarna är ju smarta!

Detta allmänna man gör egna val och ställningstaganden omöjliga. MAN kan alltid slänga in ett man och komma undan. Engelskans You eller det oerhört svåranvända One är betydligt otympligare och svårare att ha som utväg. Där blir det jag eller du som har en åsikt, en känsla osv. Jag tvingas ta ställning på engelska, öppet deklarera var jag står. På svenska kan man hålla sig undan i evighet.

24 januari 2009

Choklad i huvudstaden

En liten karta jag gjort av några favoriter i Stockholm.

Visa större karta

Bortstädad

Varför är man i "städtagen" egentligen? Jag undrar rent etymologiskt, inte princip eller praktiskt - det fattar jag även om jag är motsträvig. Städa är ju verkligen ett slöseri med tid! Nä, måste utveckla: Att plocka undan är ett slöseri med tid. Snart ska jag ju ha grejerna igen! SÅ då måste jag ju plocka fram allt igen? Bättre att det bara ligger kvar. Sen kan man ju dammsuga RUNT. Jo, det kan man! Men nu har lagret lagt sig och jag bara måste. Så en fin lördagskväll inleds med puts, plock, maskininsatser av diverse slag och snart även disk. Om jag överlever kommer ny rapport.

Omtyckt

Mina snälla syskonbarn ser till att min lediga lördag fylls av aktiviteter. Den yngre ringer: Heeeejjjj... Hans mamma har städdag - han vill åka bort. Vart? Lekrummet. Ah! TV-spel på stor mataffär lockar. Bra, kan jag handla samtidigt. Fick ju sova 9 timmar, så varför inte. OK, klä på dig och ät så ses vi sen.
Bvaaa, säger han( (r är lite svårt) och ger telefonen till sin storebror. Heeej! Jag vill åka till badhuset! Öh - jo - men nu så har vi bestämt att vi ska åka till lekrummet. Imorgon då, säger han, som om alla dagar är tillgängliga alltid. Och eftersom jag inte säger nej till deras ideer så ska jag idag leka med den ena och imorgon simma. Med båda hoppas jag.
Sötnosar.

En perfekt fredagskväll

En perfekt fredagskväll består av några eller alla av följande delar:

Lagom trött efter veckans jobb. Inte FÖR trött, men inte för pigg heller. Ska kännas som om jag gjort rätt för mig, men inte slitit ut mig.

Något bra på TV. Antingen kvalitetsfilm eller bra serier. Gärna engelska deckare/krim.

Enkel mat, ska inte ta lång tid att laga. Pasta, kyckling, lyxig sallad funkar. Gärna nåt som sköter sig själv i ugnen eller på spisen.

Gärna en kompis som tittar förbi, snackar lite, tar en kopp thé.

Säng efter en lång dusch eller ett bad, kanske läsa lite i en bok - om man orkar.

SÅDAN var INTE min fredag idag! Men, hoppas på ny chans nästa vecka! :-)

1 mars 2008

Modeller

Behöver hitta på en klänning, ska på fest om en månad. Så här tidigt på året är jag ju aningen för blek (kritvit) och plufsig (skvalp, skvalp) för att egentligen kunna komma undan med en sommarklänning. Och en "liten svart" känns fel. Så jag letar mönster och tyger och skissar och funderar. Väljer just nu mellan en draperad v-ringad med markerad midja eller en lantisinspirerad dirndl-variant med carmenaxlar och rundskuren kjol. Vill ha sväng i kjolen, det ska ju bli dans på festen, och gärna något över överarmen. Får se vad det blir.

14 september 2007

Som om ett år betytt nåt

Vad sjutton har jag ägnat det här året åt? En stor del datorlös, pga lesset moderkort. Nåväl. Men resten då? Inget växte som det skulle på kolonilotten, bara en massa knäppa folk runt omkring, för många resor till tråkiga möten på trista ställen. Men en del bra har det varit ändå. Ska väl kanske berätta mer, lite pö om pö. (Men vilket bra uttryck! Det får jag nog ta och använda igen snart!)

11 september 2006

Konstiga grejer på nätet

Alltså, ibland blir jag förvånad över hur många konstiga saker som finns på nätet. Det här är ju bara kreativ terapi för mig, men för många verkar det viktigt med en nätnärvaro. Väljer man då det framför det verkliga livet?
Kan ju finnas fördelar med det förstås. Alltid online, alltid med, alltid en faktor i sin "verklighet". Presenter kan vara virtuella, kontakter anonyma, valfriheten total. Men det är ju just att man inte alltid får välja som gör livet i real-tid så spännande. Du styr inte allt, det är inte sim.are du har runt dig. En del kommer att vilja nå dig, andra skiter i dig, och en del gör dig illa, men du styr inte över dom, och ingen styr över dig. Du kan tro det, men tänk efter så inser du att valet är ditt. Jag lovar.

24 juli 2006

School´s out for the summer

Om du fick önska dig en ny kunskap, vad skulle du välja? Något att tjäna pengar på eller något att bli glad av? Något att stajla med eller något som kan förändra livet för någon annan?
Om du fick leva om ditt liv, vad skulle du vilja göra om igen? Den grej du vet att du behöver ha med i ditt liv för att kunna bli lycklig? Din familj? Dina vänner? En chans, ett ögonblick, en sekund när allt vände?
Nu är det ju som tur är sommar, så du slipper tänka överhuvudtaget. Ta en strawberry marguerita och slappna av. Snart nog ska du in i hjulet igen, nykter och trist.
Salud!

23 juli 2006

Sjung för mig

Allsång på skansen i all ära, men den allra bästa effekten får man när man sjunger själv. Denna slutsats kan man dra av följande historia:

Min kompis gick i gymnasiet med en känd (ganska kort) skådis i reklamfilmer för en matbutikskedja (inte den kooperativa). På den tiden var han lagom omtalad för att vara en "player", vet inte vad han har för rykte idag... Så en kväll, på en lokal marknad där hon och han hängde med sina gäng (oj vad det lät Grease...) bröt han sig loss och kom över. Så började han sjunga... "Did you happen to see the most beautiful girl in the wooooorld". Jorå, full volym, alla tittade och min kompis visste väl inte riktigt vad hon skulle göra. Till slut slutade han i alla fall, och det blev rätt pinsamt, för hon log liksom inte ens. Bara stirrade lite likgiltigt. (Kanske för att hon för tillfället var mest sugen på hans polare...) Men till slut så fick han i alla fall en dejt av det, vilket han aldrig hade fått annars. En belöning för sitt hårda arbete, typ.

Se det som ett tips.

22 juli 2006

Hälsovarning

Jag vill på detta sätt varna alla från att krossa parfymflaskor i sina hem, allra helst i sovrummet. Lyckades med detta konststycke och håller nu på att leta efter evakueringsbostad. Snart blir det väl att sova i bilen! Ska du absolut ha sönder en flaska och spilla ut 75 ml parfym, gör det inte i sovrummet, i alla fall inte om du vill kunna bo där inom en tre-års period! Det känns i alla fall som det är så lång tid det kommer att ta innan doften är väck.

Och det borde finnas någon slags "topplista" över vilka sorter som är vidrigast. Är det musksorterna eller dom blommiga? Nu ska jag väl inte slå sönder en till flaska bara för att kunna jämföra, så det blir en obesvarad fråga.

21 juli 2006

Idoler

När jag var 10 skrev jag till Björn Skifs. Som svar fick jag ett maskinskrivet brev och hans foto med autograf. Jag har det fortfarande. Då, och flera år till, hade jag fotot i en ram på väggen. Nu för tiden ligger Björn i en låda i källarförrådet, men när jag snubblar över det är det känslan jag minns. Hur härligt det var att kunna beundra någon, helt okritiskt. Nu är det svårt, näe, omöjligt. Jag vet att folk sällan är vad dom utger sig för att vara. Att väldigt få är värda att beundra. Uppskatta-visst, men inte beundra. Och då är det bra att ha en man i en låda i källaren, som kan få mig att minnas hur det var.

20 juli 2006

14 år

Man kan se det på olika sätt.

Till exempel:
Det finns i alla män en våldtäktsman. Hos vissa saknas spärrarna, men alla har kapaciteten.

Eller:
Vissa människor är sjuka/onda och vet inte vad dom gör.

Eller:
Man kan välja att göra ont eller gott. Gör man ont bör man straffas.

Eller:
Om du för en enda sekund försöker inbilla dig att världen inte är full av skit och att det inte är oskyldiga som drabbas hela tiden och att dom som skapar skiten får sina rättmätiga straff så kan du läsa rubriken igen. Det finns inget straff i världen som vore rättmätigt för vad han gjort och därför drabbas vi alla. Han var inte så ovanlig, förutom att han åkte fast då.

18 juli 2006

Mängden choklad är konstant

Läste en bok om att kvinnor faktiskt BEHÖVER choklad. Män kan vara likgiltiga eller ointresserade av kakaobönans produkt, istället får dom galna blickar och gåshud av en redig biff eller en rad revbensspjäll. Men kvinnor måste få choklad. En massa mineraler, bra proteiner och rätt sorts fett gör att det är en lika viktig beståndsdel i en kvinnas diet som H2O.

Jag vet inte om det stämmer. Choklad är gott, och ibland vill jag verkligen verkligen VERKLIGEN ha choklad. Jag kan säkert leva utan det, men varför? Så med en liten vetenskaplig teori i bagaget äter jag 78% med gott samvete.

17 juli 2006

Blomflugor är inte så himla vetenskapliga

Du vet hur en hund som hoppar på dig innanför ytterdörren viftas bort av den misslyckade hussen/matten med "den vill bara hälsa?" Jag brukar säga samma sak till mina besökare som puffar och viftar sig om ansiktet när en blomfluga flyger förbi.

Jag vet inte vad man ska ha dom till, eller ens vad dom gör. Men har dom har jag. Lite som biologiska husockupanter, 25000 av dom. Näe, ok då, mer som 25. Jag har nästan börjat ge dom namn. Men så reagerar jag instinktivt när en susar förbi för nära och så är dom bara 24. Tills nästa ägg kläcks. Jag tror att dom dras till utandningsluften för att dom gillar kol. Eller så vill dom hångla. Men det har dom inget för.

Kan man föda upp blomflugor och korsa dom så man får upp en liten stark stam av blomflugor som har dom egenskaper man vill? Kan dom vakta lägenheten när jag är borta? Låta bli mat jag vill behålla men äta sånt jag ändå skulle slänga? Surra mig till sömns på kvällen? Skulle jag kunna träna dom till att svara i telefon? (Måste dom inte bli större först? Vill jag det??)

Så istället för att föda upp blomflugor ignorerar jag dom och deras liv fortgår utan min medvetna inblandning, parallellt. Nåväl. Det kunde vara värre. Dom kunde vara hundar.

16 juli 2006

Någon äter mina jordgubbar

Man kunde ju tro att det var sniglar. Eller kanske fåglar. Men jag tror (vill tro) att det är en jordgubbstjyv som smiter omkring och smaskar på mina gubbar. Som han som snodde alla Qn. Gärna en lång och lite smal snubbe som smyger runt i yllebyxor i juli och kort trenchcoat med dubbelknut. Om det är så kan jag ta att dom försvinner innan jag hinner smaka en enda!

Annars är det ju så med odling att jag som glad amatör aldrig riktigt vet vad det blir av allt jag stoppar ner i jorden. Hur många böcker jag än läser så är det just det här fröet i just den här blomlådan som gäller, och ibland blir det en ordentlig succé, som fjolårets squash och ibland ett komplett misslyckande, som årets smultron. Fast där får jag väl skylla LITE på den torka som kom när jag var bortrest i juni och som tog död på en himla massa plantor.

Jag funderar på att bygga mig ett litet gömsle i backen, så att jag kan spionera på jordgubbsodlingen och se vem det är som är där och förser sig. Men å andra sidan, väl bekomme.

Bloggarkiv